- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXII. 1935 /
21

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN

21

Nära 8,000 olycksfall inom textilindustrin under
en 10-årsperiod.

384 hade invaliditet som följd och 47 dödlig utgång. Avsevärd stegring
i olycksfallsfrekvensen.

I avsikt att möjliggöra ett utnyttjande av
olycksfallsstatistiken för ett större antal
specialgrupper än det, för vilket resultaten årligen
framlagts, har rlksförsäkringsanstalten låtit utarbeta
ett fortsatt sammandrag för åren 1923—1928. Det
första gällde åren 1918—1922, den första
femårsperioden av olycksfallsförsäkringslagens
giltighetstid.

Hela antalet till riksförsäkringsanstalten
anmälda olycksfall i arbete, som under åren 1918—
1928 träffat arbetare, å vilka
olycksfallsförsäkringslagen obligatoriskt ägt tillämpning, har
uppgått till 685,303, varav 430,929 under perioden
1923—1928 (därav 25,426 gällt kvinnliga och
405,503 manliga arbetare). Av detta antal
olycksfall hade 5,312 dödlig utgång och 27,177 invaliditet
som följd. För gruppen större arbetsgivare visade
antalet olycksfall per 1,000 årsarbetare under åren
1918—1921 en oavbruten och betydande nedgång,
som år 1922 efterföljdes av en uppgång. Denna
uppgång har fortsatt under 1923—1928. Redan
1923 hade olycksfallsfrekvensen uppnått i det
närmaste samma värde som 1918. Den därefter
följande stegringen har varit betydande och uppgått
till drygt tredjedelen av 1923 års frekvens.
Frekvensen av de svårare olycksfallen
(invaliditets-och dödsfall) har under 1923—1928 hållit sig
tämligen konstant. Härav framgår, att den
nyssnämnda ökningen av olycksfallsfrekvensen
huvudsakligen är att hänföra till en ökning av de lättare
olycksfallens antal. Antalet förlorade arbetsdagar
per årsarbetare har under perioden 1923—1928
icke företett några större växlingar. För gruppen
mindre arbetsgivare visade antalet olycksfall per
1,000 årsarbetare redan under 1918—1922 en
oavbruten stegring av betydande mått. Denna
stegring har 1923—1928 fortsatt i ännu större
omfattning; frekvensen har sålunda stigit från 11,4
år 1923 till ej mindre än 19,3 år 1928 eller med
mer än två tredjedelar av 1923 års frekvens. Även
frekvensen av invaliditets- och dödsfall har ökat
under perioden.

Av anmälda olycksfall i arbete, som inträffat
under 1923—1928, ha 15,547 föranlett invaliditet
och 2,587 den skadades död. Antalet Invalidltets-

fall, beräknat i procent av samtliga olycksfall,
befinner sig, med undantag för de lägsta åldrarna,
i oavbrutet stigande med växande ålder.
Anmärkningsvärt är, att nämnda procenttal genomgående
är högre för kvinnorna än för männen, ett
förhållande, som framträder mycket tydligare vid
högre åldrar än vid lägre. Av 100 olycksfall, som
träffat manliga arbetare, ha i genomsnitt 3,6 fall
föranlett invaliditet. För kvinnorna är
motsvarande siffra 5,3 eller nära 50 procent högre.

Olycksfallen under perioden 1923—1928 ha
förorsakat en förlust i arbetstid, av 7,5 dagar per
årsarbetare eller i genomsnitt per år omkring
6,900,000’ arbetsdagar. Av denna förlorade
arbetstid har 18,1 proc, föranletts av sjukdom, 46,3
proc, av invaliditet och 35,6 proc, av den skadades
död. En jämförelse under olika år visar, att
antalet förlorade arbetsdagar per årsarbetare, vilket
under perioden 1918—1922 befann sig i oavbrutet
sjunkande, har under perioden 1923—1928 hållit
sig i stort sett konstant. 1923 uppvisar det
lägsta värdet 7,1 dagar och 1928 det högsta med 7,77
dagar. Avvikelserna från medelvärdet för hela
perioden, 7,53 dagar, äro således icke betydande.

Största antalet invaliditetsfall har förorsakats
av arbetsmaskiner och av handverktyg samt
enklare redskap. Antalet dödsfall på grund av
olycksfall i arbete, som år 1923 var lägre än något
annat år under perioden 1918—1928, har under
1924—1928 hållit sig så gott som konstant.

Beträffande olycksfallsfrekvensen inom
textilindustrin under åren 1918—1928 har
Textilarbetaren låtit verkställa följande bearbetning av
statistiken:

Inom Ylleindustrin noterades under bemälda
år sammanlagt 2,658 olycksfall i arbete (914 åren
1918—1922 och 1,744 åren 1923—28), varav 146
hade invaliditet som följd (76 åren 1918—22 och
70 åren 1923—28) och 13 hade dödlig utgång (5
åren 1918—22 och 8 åren 1923—28). Dessa
olycksfall fördela sig på följande sätt: vid filtfabriker
noterades 156 olycksfall (50 åren 1918—22 och
106 åren 1923—28), varav 5 hade invaliditet som
följd (2 åren 1918—22 och 3 åren 1923—28) och 1
dödlig utgång (perioden 1918—22), vid flltvaru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1935/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free