Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEXTILARBETAREN
Där det aldrig regnar, där den tropiska
solen glöder utan uppehåll, är människan
helt hänvisad till flodvattnet och redan
tidigt — för årtusenden sedan — kom hon
underfund med naturen och dess svaghet
och med konstgjorda medel har hon
framgångsrikt bistått den. Ett omfattande
nät av vattenfyllda kanaler följde redan
under forntiden den sägenomspunna Nilen
och delade med sig av dess livsflöden åt
det törstande landet.
Denna sega kamp om naturens
välsignelser och dess frukter skärpte den
gamle egyptierns öga och utvecklade
honom, så att han tidigare än andra folk
kom att stå på ett högt kulturplan, hur
högt äro vi dock alltjämt icke i stånd att
kunna bedöma, då vi ju endast äro
hänvisade till av en slump funna rester, bilder
och inskrifter på gravar och tempel.
Ett omätligt förråd av sådana
urgamla kulturdokument erbjuder landet
besökaren ännu i dag. Väldiga tempel och
pyramider, konstnärliga statyer och
innehållsrika klippgravar finnas i mängd. Vi
hade t. o. m. själva den sällsynta turen
att på ett gravfält från sjätte dynastin,
i ett avsides liggande ökenberg, kunna
gräva ut en mumie och olika föremål. Där
fanns en linnevävnad vävd för 3,500 år
sedan, men så fast och fräsch som om den
först för några år sedan hade kommit
från en modern fabrik. Vi hittade även
papyrusdelar, konstnärligt målade och
försedda med skrivtecken i färger, varpå
man icke kunde se att de voro så oerhört
gamla. Vidare fanns där nötkärnor,
keramik och trädelar, som voro så väl
bibehållna, att man skulle tro att man hade
framför sig en grav från den nyaste tiden.
Det var dock icke endast dessa gamla
konstskatter som gjorde vår vandring
genom detta land med sitt eviga solsken och
sina gamla pyramider, tempel och gravar
till en lustresa, utan även den gästfria
om ock barnsligt naiva befolkningen
bidrog i hög grad till att öka trevnaden.
Intet folk i världen kan ifråga om
gästfrihet jämföras med invånarna i Nildalen
och den närliggande öknen. Visserligen
framträder den krassa skillnaden mellan
fattig och rik här tydligare än i västern,
men de som inse detta äro dock ännu lätt
räknade. Tusenårig vana har förslöat
människorna, så att de icke se sitt eget
värde.
Vi vandrade 1,500 km. uppåt Nilen
utan att märka, att vi därvid kommo in
i allt hetare zoner. Det var redan
högsommar och solen stod lodrätt mot våra
huvuden då vi uppnådde Nubien, det
hetaste stället på jorden. Termometern i
Assuan Staudam visade 68° Celsius i
skuggan. 480 km. öde, nästan obebodda
ökenberg på båda sidor om Nilen lågo
framför oss. Det fanns ingen
båtförbindelse, inga järnvägslinjer, inga vägar,
j Endast en okänd åsnestig förde oss
genom den tröstlösa ödemarken med sina få
men godhjärtade invånare. Olyckligtvis
sjuknade min vän i gula febern just här,
där läkarhjälp var så svår att uppbringa.
Kringvandrande söner av öknen kurerade
honom dock slutligen med starkt té och
sällsamma besvärjelser.
Efter 18 dagars ökenmarscher
uppnådde vi slutligen Wadi-Halfa, den första
guvernementsstaden i Anglo-Egyptiska
Sudan. Tyvärr blevo vi här förbjudna
att resa vidare, vilket tvang oss att i
hemlighet och illegalt tränga fram till det inre
av landet. Den enda möjligheten därtill
var att genomkorsa den stora mtbiska
öknen. En 500 km. lång järnväg med 10
regelbundet fördelade stationer skär här
av Nilbågen, i det den snörrätt
genomkorsar det livlösa sandhavet. Vår plan
att i hemlighet kunna bestiga ett tåg på
den första eller andra stationen
misslyckades på grund av militärbevakningen.
Vi måste alltså obemärkta försöka gå
omkring de enda stödjepunkterna för att
inte bliva sedda. Det lyckades oss dock att
strax före den 6 :e stationen, alltså efter
nästan 300 km. marsch, tränga in i öknen.
Där mötte vi 3 skarpt beväpnade
beduiner, som tvingade oss att bestiga deras
kameler och förde oss cirka 150 km.
sid-väg till sheiken för stammen. Denne, en
gammal värdig arab, mottog oss med
utsökt älskvärdhet och inbjöd oss att stanna
i hans tält 3—4 år. Men redan den fjärde
dagen uppträdde kommendanten för en
närliggande gränsstation med 35 ryttare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
