Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
25
Hur jag fotvandrade runt världen.
För Textilarbetaren av Edmund Zscheile.
I.
”Världskriget har bevisat, att
tyskarna icke känna andra länder, men jag
hoppas att Ni genom Edra resor skall bidraga
till att gottgöra detta fel.”
Så skrev till mig för cirka 10 år sedan
en grekisk journalist och filosof i
Wander-buch. Jag ansåg först detta vara en
oförskämdhet, då jag ju visste att just vi
tyskar äga den bästa kännedom om länder
och folk i världen. Men ju längre jag
banade mig väg i avlägsna länder desto
mera lärde jag mig inse, hur rätt greken
i själva verket hade. I dag kan jag tryggt
utsträcka denna hans dom att i stället för
tyskarna helt enkelt omfatta européerna.
Trots alla våra vetenskapliga forskningar
och försök att pejla djupet, fattas oss
ännu den riktiga förståelsen för främmande
kultur och avvikande folkkaraktärer.
Endast få européer lyckas glömma sig själva
och vara neutrala iakttagare. Och vi äro
tack vare vår uppfostran så konservativa,
att vi icke ens kunna förmå oss att enkelt
och klart se den oerhörda skillnaden.
Under tiden har jag avslutat min
omnämnda världsresa och såvitt möjligt
bemödat mig om att glömma européen för
att i de mest skilda länder leva bland
deras invånare som en av dem.
Världsresande eller snarare
världs-vandrare äro nu för tiden just icke så
ansedda och detta har sin goda grund. Så
länge den som endast berest två eller tre
länder anser sig vara världsvandrare,
medan han påstår sig ha för avsikt att
vandra runt världen, så länge kan man
icke tillmäta denna modebeteckning någon
betydelse. Det gives dock här, såsom
överallt, undantag.
Då jag den 1 augusti 1923 anträdde
min resa, hade jag den fasta föresatsen
att till fots tillryggalägga en sträcka av
40,000 km., motsvarande jordens omfång
vid ekvatorn, genom de viktigaste
länderna i alla världsdelar. Detta betydde i
mi
na ögon en regelrätt världsvandring, och
jag räknade med 7 år för att uppnå målet.
Jag vågade emellertid icke öppet tala om
min planerade vandring, vars lyckliga
utgång ju berodde på många
omständigheter. Helt anspråkslöst och utan att
underrätta någon om mina planer tog jag,
i sällskap med en vän, vägen genom
Sydeuropa. Underhållet under vandringen
bestreds genom föredrag och uppläsning
av egna dikter.
Det var dåliga tider på Balkan så
snart efter kriget, överallt i Europa
sjödo efterkrigsverkningarna som i en
häxkittel. Den normala ordningen var
ännu icke återställd, och det var en lätt
sak att arrestera oss sorglösa vandrare i
misstanke att vi voro tyska spioner eller
bolsjevikiska agenter. Naturligtvis
behöll man oss endast tills man upptäckte
att vi voro oskyldiga, men kunde det ofta
hända att vi blevo inspärrade en hel dag.
Grekland utgjorde det första stora
undantaget — för oss det sista europeiska
landet och språnget ut i stora världen. Här
blevo vi mottagna med en begeistring, som
t. o. m. delades av regeringen och
möjliggjorde vår färd över Medelhavet till
Egypten.
Egypten.
Afrikansk sol, evigt blå, molnlös
himmel över det ändlösa sandhavet — öknen
— på båda sidor om den smala, fruktbara
Nildalen. Det är ett egendomligt land
denna väldiga Niloas, denna bebodda
remsa i det ändlösa ökenområdet Sahara.
Endast där Nilen utgjuter sina
välsignande flöden en gång om året över landet
finns det möjligheter för människor och
djur att existera. Men där, på denna
smala sträcka av Nilslam skördar man
vete 3 till 4 gånger om året, ty detta slam
är det fruktbaraste åkerland på vår jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
