Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARBE T AREN
45
Vad tjänar det till?
Vem har väl inte mött de skeptiska
och förnumstiga tvivlarna, dessa som se
alla svårigheter genom förstoringsglas,
medan de äro alldeles blinda för
möjligheterna? De äro inte få dessa, som inom
alla områden representera det passiva
motståndet mot allt nytt, alla framsteg.
Hur ofta mötes inte viljan till
kraftutveckling och lusten till nya friska tag av
den stående invändningen: Vad tjänar det
till!
Ellen Key säger i en av sina böcker,
att denna invändning har samma verkan
inom människolivet som möglet i naturen.
Den hindrar, förlamar, förkväver och
dödar vad som vill spira och växa. Den är
en fiende till det skapande livet.
Denna stående fras är ett uttryck för
den tvivlets och resignationens anda, som
så ofta varit ödesdiger för både våra
enskilda och våra gemensamma
bemödanden. De värdefullaste mänskliga
egenskaperna — viljan till nyskapande dåd
och det djärva, friska handlingsmodet —
har så ofta stäckts därav.
Den mentalitet, som fått sitt stående
uttryck i denna avvärjande och
resignerande invändning, är allt framstegs
svurna fiende. Ackordens, halvhetens,
ljumhetens och dådlöshetens anda. Har man
börjat fråga sig: ”Vad tjänar det till?”,
då man står inför nödvändiga uppgifter,
ja inför skyldigheten att hävda rätt och
förnuft, då har det gått långt.
Ett stort ansvar vilar på de äldre, de
mera mogna och inflytelserika
människorna, såsom föräldrar, uppfostrare och
andra. Ungdomen har i regel ett friskt
mod, en stark lust att bjuda till, att
uträtta något. Hur hämmande och
förlamande verkar det då inte, om tonen och
andan hos de äldre bär olustens och
tvivlets prägel! Hur många goda ansatser
ha inte kvävts i sin början av den
skeptiska klokheten, av lönlöshetens
förnumstiga filosofi!
Ser man blott till det sannolika
resultatet för dagen, ja, då skulle vi nog ofta,
t. ex. inom vårt föreningsliv, ha anledning
att avstå från alla våra bemödanden, i
känslan av det ovissa eller lönlösa däri.
Ha vi däremot förmåga att se utöver den
allra närmaste tiden mot den kommande,
då blir vår inställning en annan. Vi säga
oss då — och detta är inget
självbedrägeri — att alla goda insatser för en
nödvändig strävan lönar sig, och att det
endast gäller att börja, att resolut hugga i
och göra vår plikt.
Var skulle vi stått i dag, om denna
tvivlets och olustens anda behärskat alla
människor tiderna igenom? Vi vilja
nog inte tänka därpå! Och hur mycket
längre skulle vi inte hunnit, om vi mera
allmänt behärskats av en motsatt
stämning !
Genom att arbete lägges till arbete, i
fast förtröstan och målmedveten strävan,
nå vi resultat. De framsteg, som
uppnåtts på skilda håll, borde kunna lära
även de mest skeptiska och likgiltiga, att
det verkligen tjänar något till att tappert
och ärligt göra sitt bästa.
Var och en, som är medveten om
orättvisor och missförhållanden, utan att
inskrida däremot, eller underlåter att hjälpa
till med det stora gemensamma värvet att
framskapa bättre förhållanden, handlar
orätt. Det är inte rätt, att låta de mera
vakna, ansvarskännande och verksamma
ensamma dra det gemensamma lasset.
Dessutom är all passivitet i hög grad
ägnad att smitta, genom föredömets
suggererande makt. Likgiltigheten,
ansvars-bristen och modlösheten utbreder sig lätt
hos oss, mer eller mindre tröga och
betänksamma människor.
Även en underlåtenhetssynd är en
synd. Att inte fylla sin plats och göra
sin plikt, är ett brott mot utvecklingen
och framåtskridandet. Den, som håller
sig overksam, syndar också mot sig själv.
Ett intresserat och hängivet arbete för
en gemensam välfärdssträvan ger livet
mera innehåll och värde. En god strävan
lyfter dem, vilka ägna sig däråt. Det
lönar sig alltså även ur ideell och
personlig synpunkt att skaka av sig modlösheten
och gå med i de goda strävanden, som äro
i gång. Den, som arbetar för en god sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
