Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
TEXTILARBETAREN
endast att med Belsebub fördriva
djävulen? Detta får framtiden utvisa.
Australien — Amerika.
Under min färd från Ceylon passerade
jag Ekvatorn och. landade i mitten av
augusti 1927 i Australien. Trogen min
föresats vandrade jag genom den
”yngsta” kontinenten från de längst i väster
belägna trakterna till yttersta östern, en
marsch som liksom alla de andra var ett
nöje för mig. Jag vandrade genom
ändlösa, på grund av vattenbrist obebodda
sträckor. Därefter blev det ett avbrott i
enformigheten -— om ock ett allt annat
än inbjudande sådant. Jag råkade på
några förråade äventyrare, som bosatt sig
i en trakt av risiga betesmarker för att
där bland den vita ullen hos sina
fårhjordar söka avkyla guldfebern. Allt som
icke är av australiskt ursprung avvisa de
utan förbarmande på grund av sitt
medfödda främlingshat och avundsjuka. I
städerna är det dock annorlunda. Där
försöker en målmedveten arbetarregering
att åstadkomma människovärdiga
levnadsvillkor. Men vad betyda dessa små oaser
i ett oändligt stort land, som f. ö. befinner
sig i mörker.
I Nya Zeeland, den vulkaniska
dubbel-ön i södra delen av Stilla havet, blev jag
engagerad som ressällskap åt en rik
espe-rantist och for nu, för första gången utan
att ha bekymmer för det dagliga brödet,
över de hänförande vackra ögrupperna
Fidji och Hawaji till Kanada och genom
Förenta Staterna till Europa. Efter ett
kort uppehåll i hemmet fullbordade jag
därefter, med en tio månader lång
vandring genom Argentina, Bolivia, Uruguay
och Brasilien, i Sydamerika min resa
jorden runt och på den fastslagna tiden av
7 år.
För att utnyttja de mångskiftande
erfarenheter jag gjort reste jag dessutom
3 år på Balkan och i främre orienten,
varunder jag höll föredrag och sökte utbreda
esperantismens idé. Under tiden hade
vandrarfebern lagt sig och 1933
återvände jag hem.
Samverkans första bud.
Alla former för samverkan, från de
enklaste till de mera invecklade, såsom
organisations- och samfundslivet, ha sina
problem och betingelser. Ett spörsmål,
måhända det viktigaste av dem alla, är
det om den enskildes förhållande till det
hela, till de organisationer och strävanden
han gjort till sina, liksom till det
samhälle, han lever uti. Tyvärr brister det
mycket ifråga om solidaritet,
ansvarskänsla och sund samfundsanda. Den
ganska allmänna benägenheten att ställa
krav på andra — organisationerna
(främst då dess ledande krafter) och
samhället, medan man samtidigt bortser
från det första och grundläggande i all
samverkan, nämligen kraven på sig själv,
är betecknande för en viss mentalitet.
Likaväl som goda
samhällsförhållanden förutsätta en sund medborgaranda,
samhällsintresse och en stark
ansvarskänsla, så gäller detta också våra skilda
organisationer och deras arbete.
Framgången för en strävan beror inte endast
på dennas inneboende kraft, dess yttre
förutsättningar, dess nödvändighet och
dess bärande och samlande program.
Vad som dessutom är av oerhörd
betydelse, det är medlemmarnas förmåga att
lyfta i flock, att samordna sig, att
underordna sig det hela.
Vi tala ofta om solidaritet. Detta med
all rätt, enär denna är en absolut
nödvändig betingelse för all vår organisatoriska
samverkan. Solidaritetsbudet måste
emellertid följas även inom
organisationerna. Detta innebär att vi måste böja
oss för flertalets mening och för i laga
ordning fattade beslut, medan vi
samtidigt inom organisationen arbeta för att
framskapa de förändringar ifråga om
principer, taktik eller annat, som vi till
äventyrs anse nödvändiga.
Det kan uppstå situationer, då en
rörelses handlande kommer i motsättning
till vårt rättsmedvetande. I så fall böra
vi naturligtvis säga ifrån.
I allmänhet bottna de högljudda
meningsbrytningar, som vi ofta få bevittna,
icke i en kränkt rättfärdighetskänsla, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
