Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medelklassen växer . . .
Den svenska medelklassen är stadd i
tillväxt, konstaterade nyligen docenten
Gunnar Heckscher i en artikel, vari han
anställt jämförelser mellan de siffror, som
nu framlagts från 1930 års folkräkning,
och de, som härröra från folkräkningen
1920. Det visar sig nämligen att den i
industriellt arbete sysselsatta delen av
befolkningen under dessa 10 år procentuellt
sett nästan fullständigt upphört att
tillväxa. De i industriellt arbete sysselsattas
andel i totalbefolkningen har ökats med.
endast 0,5 procent, medan industrins
produktionsvolym under samma tid vuxit med
icke mindre än nära 60 procent — den
svåra efterkrigskrisen under periodens första
år till trots. Däremot kan man,
framhåller docent Heckscher, inom grupperna
”handel och samfärdsel” samt ”allmän
tjänst och fria yrken” konstatera en
synnerligen stark ökning.
Företeelsen ifråga är internationell
och har i ett flertal stater fortskridit
ännu längre än hos oss. Dess innebörd är,
framför allt ur sociala och
näringspolitiska synpunkter, klar.
Industriarbetareklassen stagnerar eller minskas, medan det
befolkningsskikt, som av gammal vana
brukar kallas ”lägre medelklass” och som
till huvudsaklig del består av
småhandlan-de, kontors- och handelsanställda, lägre
avlönad personal vid statliga och
kommunala verk och inrättningar etc., är statt i
kraftig tillväxt.
Det ligger naturligtvis nära till, att
med de av docent Heckscher anförda
siff
rorna och uppgifterna som motiv,
upp-skissera mer eller mindre strålande
framtidsperspektiv — ett Sverge, där
fattig-mansklassen snart är ett minne blott, ett
folk bestående av idel medel- och
överklass, o. s. v., men att inlåta sig på slikt
vore i verkligheten alltför ”billigt”. Den
tendens i utvecklingen härvidlag, som den
heckscherska avhandlingen ställt under
belysning, inbjuder emellertid till
begrundan och reflektioner av annan och låt oss
säga allvarligare innebörd. Vi tänka då
icke närmast på det, att de politiska
diktaturerna ute i Europa — den ryska
undantagen — uppenbarligen ha växt fram
ur medelklassmiljöer och
medelklassmentalitet. Det skulle säkerligen innebära en
alltför grov förenkling av saken, att
resonera som så, att de s. k. medelklassyrkenas
tillväxt, även om denna i viss mån skedde
på bekostnad av industriarbetareklassen,
automatiskt skulle medföra bättre
jordmån här i landet för fascism, nazism och
diktatursträvanden.
Men vad betyder det att de i
industriellt arbete sysselsattas andel i
totalbefolkningen här i landet under åren 1920—
1930 ökat med endast 0,5 procent, trots
att den svenska industrins
produktionsvolym under samma tid ökat med 60
procent? Även om man är fullt på det klara
med, att antalet i industriellt arbete
sysselsatta under 10-årsperioden ifråga ökat
något mera än 0,5 procent — man måste ju
härvid bl. a. taga hänsyn till befolkningens
tillväxt — giva likväl de anförda siffrorna
N:r 3, 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
