Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
77
att värdera arbetet i hemmet har förmått
många gifta kvinnor att hänga fast vid
även mycket dåligt avlönat
förvärvsarbete. Felvärderingen av arbetet i hemmen
både kan och bör med all kraft
motarbetas.
Det gamla, slentrianmässiga talet om
att en kvinna, som sköter sitt hem, ”är
försörjd av mannen” har drivit många
gifta kvinnor att lämna hemarbetet i
andra händer och uppträda som aspiranter
till olika anställningar. Kunde man
komma detta felaktiga resonemang till livs
och få det att gå in i folks medvetande, att
den som utför arbetet i hemmet ”är sin
lön värd”, skulle mycket vara vunnet.
Arbetet i hemmen är vidare, i den mån
det utföres av anställd arbetskraft,
fruktansvärt undervärderat i socialt avseende
och fruktansvärt underbetalt. Titeln
”piga” har visserligen för länge sedan
utbytts mot det mera välklingande
”hembiträde”, men med denna ”reform” följde
uppenbarligen icke den uppvärdering av
arbetet i hemmen, som hemmens arbetare
hade all rätt att kräva. Om hembiträdena
organiserade sig, om de samtidigt
vinnläde sig om att skaffa sig bättre
utbildning för sitt ofta både grannlaga och
svåra arbete — det är givetvis samhällets
skyldighet att ordna lämpliga, billiga eller
fria utbildningsanstalter — skulle de
kunna kräva och i värsta fall tilltvinga sig en
ordentlig lön för och en rättvis
uppskattning av sitt arbete. Så länge en gift
kvinna, som i alla avseenden är lämpad
att sköta sitt hem, kan få ett hembiträde
för 20 eller 30 kronor i månaden plus
kosthåll, reflekterar hon givetvis icke i
bråd-rasket på att lämna en anställning, som
ger henne låt oss säga 200 kronor i
månaden. Bleve hon däremot tvungen att
betala hembiträdet ungefär lika mycket som
hennes egen anställning ger, komme saken
säkerligen i ett annat läge. Om hon
lämnade sin anställning stode denna till någon
annans förfogande. Behölle hon den hade
i alla fall en annan människa, i detta fall
hembiträdet, sin fulla försörjning av det
arbete den gifta kvinnan i annat fall
skul
le ha utfört i sitt hem. Under dessa
förhållanden bleve det i första hand böjelsen
och lämpligheten som fällde utslaget.
Vi ha med detta icke velat träda i
bräschen för familjer, som, trots att en av
huvudpersonerna har en inkomst, vilken
väl räcker för allas uppehälle, envisas att
lägga beslag på två eller flera
anställningar. Sådana människor låta sitt
handlande och vandlande bestämmas av rent
egoistiska motiv och förtjäna att bli
bemötta därefter, vilket även det kan verka
i välgörande riktning. En lagstiftning
däremot, innebärande förbud för gift
kvinna att inneha viss anställning, skulle,
då den riktas mot människor av denna
egoistiska typ, sannolikt endast få till
följd att vederbörande äktenskap rent
formellt bleve upplösta, varefter båda
kontrahenterna behölle sina anställningar,
som om ingenting hänt.
Fotografi.
Tvåhundra människor i en ringlande kö
— femhundra här,
— ett tusental där.
Miljoner som hungra, men ej vilja dö,
som svälta och vänta i välordnad kö
medan hoppet stiger och faller––
Tvåhundra människor i en spelbankssal
— femhundra här,
— ett tusental där,
mångtusen som stirra sig blinda på tal,
som vänta och hoppas i själsliga kval
medan kursen stiger och faller––
NILS H. JOHNSSON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
