Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEXTIL ARB ET AREN
Inga oskyddade maskiner böra få förekomma
inom textilindustrin.
Mekaniseringen avtrubbar försiktigheten. Skydden måste vara
sådana att trötthet och slappnad uppmärksamhet
ej orsaka olyckor.
I inlaga till Socialstyrelsen framhåller
yrkesinspektören H. ödlund i Linköping:
— Det är numera ett allmänt känt
förhållande, att 90 % av alla olycksfall ha
till orsak omständigheter, vilka äro
praktiskt taget ’fullständigt oberoende av
särskilda skyddsanstalter. Dessa olycksfall
äro beroende på arbetarens förhållande,
hur han beter sig i arbetet. Det är alltså
ofrånkomligt, att arbetarnas medverkan i
kampen för färre olycksfall vinnes.
Möjligen kan ett mera indirekt
samband sägas råda mellan arbetarnas
beteende i arbetet och arbetsgivarens
åtgärder. Den ordning och anda, som råder på
arbetsplatsen, utövar ett visst inflytande
på hur arbetarna förhålla sig i arbetet.
Ordning och reda skapar omtänksamhet
och försiktighet. Och hurudan ordningen
är vid ett företag, beror givetvis i första
hand på vad arbetsgivaren gör och låter.
Emellertid är arbetarnas intryck av
ordning och skyddsvilja beroende av även
andra förhållanden, sådana vilka den
enskilde arbetsgivaren svårligen kan göra
något åt. Alltjämt komma
arbetsmaskiner i stor utsträckning ut till
arbetsplatserna, utan att vara i tillräcklig grad
försedda med skydd. Många gånger sakna
de varje slag av skydd.
Ansvaret för att en i bruk varande
maskin är i skyddshänseende
tillfredsställande, vilar ju enligt lagen om arbetarskydd
på arbetsgivaren. Men understundom gå
maskiner ut i marknaden under sådana
förhållanden, att arbetsgivaren till en
viss grad måste ursäktas, om han icke
tillräckligt beaktar skyddsintresset.
Det måste väl sägas ligga i sakens
natur, att en fullständig arbetsmaskin, eller
ett komplett maskinaggregat, bör vara
försedd med erforderliga skydd, då den
saluföres. Ej sällan får man också höra
förtrytsamma uttalanden från
arbetsgivarehåll om att det är för galet, att lagen
skall vara sådan, att ”olagliga” maskiner
skola få säljas i handeln. Sådant
förekommer emellertid dagligen och
stundligen.
Dessa förhållanden måste göra ett
ogynnsamt intryck på arbetarna. När de
se, att det icke är mera noga med de mest
elementära och vanliga skyddskraven, är
det begripligt, om de finna, att det inte
tycks vara så noga med säkerhet och
försiktighet. Det blir då ej så lätt, att om
ett olycksfall visat sig bero på slarv eller
ouppmärksamhet eller dylikt, förebrå
arbetaren hans försummelse.
Det måste alltså anses i hög grad
önskvärt, att maskiner icke få släppas ut i
marknaden med mindre de blivit
utrustade på ett även i skyddstekniskt hänseende
riktigt sätt. I andra land har denna
princip lagfästs. I ett land gäller sålunda, att
maskiner icke få saluföras med mindre
de äro försedda med tillfredsställande
skydd. Svenska arbetarskyddslagen har
en motsvarande lagbestämmelse. Möjligt
är alltså, att låta denna komma till
användning i de fall, där tillståndet nu är
särskilt bekymmersamt och där någon
ovisshet icke förefinnes om huru
skydds-problemet bör lösas. Beträffande en hel
del maskiner råder numera icke någon
tvekan om att skydd böra göras och
ävenledes huru de böra utföras. Arbetarnas
och arbetsledarnas känsla av skyldighet
att medverka till minskande av
olycksfal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
