Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBE T AREN
91
En man vid namn Forsberg hade satt sina
två söner i lära hos honom. Av någon
anledning lät Peyron de bägge pojkarna en
dag smaka sitt spanska rör så grundligt,
att de, försedda med fältskärsintyg om
arten av den ”tillrättavisning” de fått,
klagade på honom hos rätten. Detta
renderade Peyron en allvarlig förmaning att
hädaneftetr behandla sitt folk ”med fog
och beskedlighet”.
En fabriksarbetare, man som kvinna,
hade ingen egen vilja, han hade fästats
med kontrakt på viss tid och kunde
endast bokstavligen köpas fri i händelse
annan arbetsgivare ville överta honom, då
denne måste erlägga det skuldbelopp
arbetaren möjligen satt i hos sin förre
arbetsgivare — för att inte säga ägare. Här ett
exempel! En spinnmästarinna gav en
spinnerska ett vad man kunde kalla
hin-derslöshetsavsked, d. v. s. arbeterskan fick
rätt att söka annan plats, sedan hon erlagt
de 31 daler hon var skyldig sin
mästarin-na. Flickan kom till en klädesvävare, men
denne fann att hon inte var arbetsför,
emedan hon var behäftad med någon
venerisk åkomma. Då stämde han
spinn-mästarinnan, som dömdes att, då hon
vetat av sin spinnerskas sjukdom,
återbetala de 31 daler klädmakaren erlagt för
hennes lösgivande. Flickan själv brydde sig
ingendera om.
En gång räddade en kunglig kröning
elva stycken arbetare från någon tids
vistelse på spinnhuset på Långholmen.
Sidenfabrikör Dalmanson hade en gesäll
Ekeroth, som flera gånger varit tilltalad
för ”uppstudsighet” och ”spatsergång”
och till sist dömdes ”att på behagelig tid”
spinna sitt silke på Långholmen. Häröver
förtörnades Ekeroths kamrater, som 11
man högt spatserade upp i rätten och
an-höllo att få honom utsläppt, emedan alla
gesällerna av sidenvävaryrket blevo
skymfade genom kamratens häktande. Till
svar gavs det beskedet, att de egentligen
förtjänat att hela raden komma på
spinnhuset, då de inte hade försyn för att
komma upp till rätten med en dylik anhållan;
nu behövdes de på verkstäderna för
arbetet med sidenet till kröningen.
Förmodli
gen var detta också skälet till att Ekeroth
slapp lös efter fjorton dagar.
År 1754 ingav advokatfiskalen
He-gardt till kommerskollegium ett memorial,
vari hemställdes om icke arbetarnas
skulder kunde få erläggas med pengar, på det
de skulle slippa spinnhuset. Memorialet
remitterades till hallrättens och
fabrikörernas utlåtande. Förslaget rönte
enhälligt motstånd. Man menade, att det skulle
verka demoraliserande på arbetarna, vilka
möjligen kunde finna någon försvarare,
som åtog sig att erlägga skuldbeloppet och
så få dem fria, något som endast komme
att befästa dem i ”deras ondska och
vanart”. Förslaget synes inte heller ha
föranlett till någon åtgärd, om ej möjligen
den, att vederbörande några månader
senare rådplägade om behovet av ljusare
lokaler för arbetsfångarna, på det
fabrikörernas materialier inte skulle fördärvas,
och om tillsättande av uppsyningsmän för
att lämna och mottaga arbetet — och
vilkas arvode då borde utgå av fångarnas
förtjänst.
Samma år upplästes i hallrätten ett
kommerskollegieprotokoll rörande
spinnerskornas barn. Frågan gällde huruvida
dessa skulle intas på barnhuset eller få
annat understöd, för att mödrarnas arbete
inte genom dem skulle hindras. Därvid
upplystes, att endast vid
Barnängsfabri-ken fanns 95 barn till klädesvävare,
vilka barn underhöllos av fabriken, utan att
man tänkt begära offentligt understöd åt
dem. I särskilda fall kunde väl hjälp
beviljas, menade Barnängens ombud, men
detta finge inte av arbeterskorna
uppfattas som en rättighet, emedan i så fall
lättja och försumlighet från mödrarnas sida
bleve följden, så snart dessa sågo sig kvitt
barnen. Barnhuset vore inte alls lämpligt
för dessa barn, ”som ifrån själva
modersmjölken blivit uppammade och uppfödde
till arbete och elände”, på barnhuset
skulle de bli bortskämda. Frågan förtjänade
noggrant skärskådande, därom voro alla
fabrikörerna ense. Men längre
avancerade inte frågan.
En annan fråga rörande barnen kom
nu också på tal i hallrätten. Från Barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
