Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
TEXTILARBETAREN
Redan pålbyggnadsfolken kunde konsten att väva.
Vävstolar, om än ytterst primitiva, ha uppenbarligen funnits
sedan årtusenden tillbaka.
Till förfärdigandet av vävnader har
sedan årtusenden tillbaka använts
vävstolar. Från det gamla Rom finnas kvar
avbildningar av vävstolar och därtill
hörande redskap.
Bland de lämningar efter
pålbygg-nadsbyar, som man påträffat i många av
Schweiz’ och Italiens sjöar o. s. v. och som
häntyda på en sannolik ålder av flera
tusen år, förekomma även vävnadsstycken
av en så konstrik sammansättning, att
man länge trodde, att dessa slöjdalster
härledde sig från folk på en långt högre
odlingsgrad och endast genom
handelsförbindelser kommit i pålbyggnadsfolkens
ägo. Man har emellertid lyckats
eftergöra sådana alster med vävstolar, som
motsvara den romerska, och vi torde
således kunna antaga, att dylika redskap
varit i bruk hos inbyggarna i dessa
märkvärdiga vattenbyar. Denna förmodan
vinner även mera sannolikhet därigenom,
att man bland pålbyggnadsruinerna
påträffat alldeles samma genomborrade
sten- och lerkulor, av vilka romarna på
sina vävstolar begagnade sig för att hålla
den lodräta varpens särskilda delar
(gäng) spända.
Till de äldsta anordningarna för
tillverkningen av vävnader höra i alla
händelser de, som indierna ännu för 30 å 40
år sedan använde och varmed de
frambringade sina underbara vävnadsalster.
Det mekaniska var i dessa inrättningar
ännu mycket underordnat, det mesta
berodde på det uppdrivna handlaget. Men
däri låg också orsaken till, att det indiska
väveriet ej sjönk ned till blott en mekanisk
hantering, utan förblev en konst — såsom
väveriet över huvud under forntiden.
Den indiska vävstolen utmärkte sig
genom sin påfallande enkelhet. Efter
beskrivningar bestod denna vävstol blott av
två valsar eller bommar av bamburör och
två skaft. Redskapet, varpå inslaget var
Flamsk vävare i 16:e århundradet.
upplindat, tjänade på en gång till
skottspole och slagbom; det hade därför
formen av en stor nätnål, som var något
längre än hela tygbredden. Denna enkla
apparat uppslog vävaren under något
skuggrikt träd, vid vars rot han grävde
ett hål ’för sina fotter och nedre delen
av skaften och utspände sedan ränningen
(varpen, kettingen), sedan han med i
gräsvallen nedslagna pinnar fäst de båda
bommarna på behörigt avstånd från varandra.
De övre skaften med deras lyftarmar
fäste han på någon lämplig gren. På de
undre däremot knöt han en snara, vari
han stack foten och som sålunda ersatte
trampan. Varpen upprullades ej, utan
spändes till hela sin längd på gräset,
varför alltså regnväder ofta avbröt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
