- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXII. 1935 /
134

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

TEXTILARBETAREN

Sanktioner kontra våldsmetoder och fascistiskt
storhetsvansinne.

Det i åratal kallblodigt förberedda och
under ett utmanande åsidosättande av
alla hänsyn igångsatta italienska
över-fallskriget mot Afrikas sista autonoma
stat, det förut tämligen okända
Abessinien, har världen över väckt avsky och
indignation. Icke ens i stater där fascism
och nazism för tillfället ha sina koryféer
placerade vid makten har man lyckats
mobilisera någon mera i ögonen fallande
begeistring för signor Mussolinis och
hans väldresserade hej dukars bestialiska
bravader. Hur högt man än på dessa
håll skattar den ohöljda och råa
maktlystnaden och det bredkäftade nationella
skrytet, vill det likväl synas som om
vederbörande icke funnit det opportunt att
applådera de italienska bombraiderna
mot försvarslösa abessinska byar och
städer. Folken reagerade denna gång
hastigare än kanske någonsin tidigare,
opinionen mot de italienska
djungelfasonerna blev från början så stark, att den
ingenstädes helt kunde ignoreras — icke
ens där den belagts med munkavel.
Därför fann man det, även på håll där man
annars säkerligen icke skulle ha tvekat
att öppet prisa vårdaren av det romerska
spöknippet, lämpligt att sordinera
bifalls-vrålen.

Samma kraftiga och hastiga opinion
tvang också stormaktsregeringarna till
vissa positiva, mot Italien riktade
åtgärder och till att därvid låta Nationernas
Förbund stå som beslutande och
verkställande organ. Härmed blev det en
smula kött på det artikel- och teoriskelett,
som N. F. dittills varit. Att allt detta
skedde först efter många krumbukter och
mycken förhalning förringar icke
intrycket av den väldiga makt opinionen i detta
fall representerade.

Den 18 november trädde de första
ekonomiska och finansiella sanktionerna
mot Italien i kraft. Mussolini lät denna
dag visserligen hissa flaggorna i topp för
att demonstrera sin ”frimodighet”; han

rasade, hotade och skröt, men ”glömde”
totalt hurusom han några veckor tidigare
försäkrat, att han och Italien komme att
möta varje sanktionsåtgärd — alldeles
oavsett vilka som stodo bakom
densamma — med väpnad makt. Nu skulle
svartskjortorna i stället möta samma
sanktioner med disciplin, med hat och förakt —
egenskaper som det fascistiska Italien
onekligen aldrig lidit brist på. Man
skulle hålla de stater och folk som stå bakom
sanktionerna i minnet och när Mussolini
— naturligtvis inom den allra närmaste
framtiden — färdigställt det nya
romerska imperiet, skulle de arma satar, som
engagerat sig i sanktionerna, få erfara
vem de stungit och trotsat. I öronen på
högtalarens närmaste omgivning hade
givetvis även detta modifierade hot en
pampig klang, men de som först utanför
trollkretsen nåddes av det oartikulerade
oväsendet hade ingen svårighet att i
detsamma urskilja en underton av skälvande
ängslan — en ängslan besläktad med den,
som får varje ilsket skällande byracka att
darra i alla leder inför eventualiteten
av att den utskällde skall genomskåda
bluffen.

Även om de av N. F. beslutade
sanktionerna lämna åtskilligt övrigt att önska
ifråga om effektivitet och snabb
tillämpning är det dock, redan då detta skrives,
uppenbart att de få stor betydelse för
händelseutvecklingen härvidlag. Italien
är fattigt på råvaror. Landet saknar
praktiskt taget de naturtillgångar som
äro nödvändiga både för krigföring och
ett upprätthållande i normal omfattning
av näringslivet. Ehuru det är tydligt,
att man måste räkna med vissa läckor i
sanktionernas damm, står det dock klart,
att dessa tillflöden aldrig i längden
kanna ersätta en ohämmad tillförsel av kol,
oljor, metaller och andra krigs- och
nä-ringsförnödenheter. Redan den rent
moraliska effekten av sanktionerna måste
så småningom verka avkylande på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1935/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free