Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TEXTIL ARBE T AREN
Bland textilarbetare i Nyköping vid 1700-talets mitt.
Om avvikna arbetare och en spatserande ullkammare med mera.
Att även den lilla sörmlandsstaden
Nyköping har sina anor som
textilindustristad, är det lätt att övertyga sig om, ifall
man har tillfälle att fördjupa sig i stadens
industrihistoria. På Gustav II Adolfs tid
omtalas i Nyköping klädesfabriker för
arméns behov, och även under 1600-talets
senare hälft tillkommo ett par
klädesfabriker här.
Den ena av dessa sistnämnda, den av
överskäraren Anders Wentzlavius år 1689
grundade klädesfabriken, övertogs år 1734
av sonen Joakim W., som skulle ”vara
förbunden att intaga infödda svenskar och
dem uti klädmakeriet med vad som därtill
hörer undervisa och lära”. De mästare,
gesäller och lärgossar samt annat
arbetsfolk, som han till sitt verks behöriga drift
antingen utrikes ifrån eller här inrikes på
lagligt sätt kunde förskaffa sig och
antaga i sin tjänst, skulle vara ”fria för
båts-manshåll, utskrivning, vakt och
inkvartering samt flera sådana besvär, som andra
i städer eller på landet boende erlägga,
undantagandes tull och accis järnte sådana
extraordinarie utgifter, som alla
underså-tare i gemen underkastade äro”. Ingen
fick bortlocka eller i sin tjänst antaga
någon av de vid denna fabrik anställda
arbetare, som inte förut fullgjort sitt
ingångna kontrakt samt kunde uppvisa sitt
ärliga pass och avsked. Inte heller var
det någon värvare i freds- och krigstider
tillåtet att ”någon av samma arbetsfolk
angripa eller mot principalens vilja till
krigstjänst antaga”. Skulle så ske, då
hade Wentzlavius ”makt sådana personer
igenom vederbörande exekutionshavandes
handräckning att igentaga, evarest de
finnas kunna”.
En typisk tidsbild från
textilindustri-branschen ges i en handling från år 1740;
det är en skrivelse, som magistraten efter
samråd med Wentzlavius avgav som svar
på ett kommerskollegiicirkulär
”beträffande spinningens utvidgande och
befrämjande i riket”. Magistraten säger bl. a.:
”huruvida någon spinnerifabrik härstädes
kan inrättas, lärer så mycket svårare
falla, som de kvinnfolk och fattiga, vilka till
arbetande härvid kunnat vara tjänliga
och tillhållna blivit, äro till Norrköpings
spinnhus bortsända, som ock här i staden
icke finnas några mångel- eller
kröger-skor”. För övrigt sökte väl magistraten
”på allt möjeligt sätt att förhindra de
kringströvande fattiges tiggeri här i
staden, men om några manüfakturier
härstädes bleve upprättade och i stånd
brag-ta, varvid sådana lösdrivare och lättingar
kunde behövas och tillhållas med arbete
förtjäna sig födan, stode sådant med
ännu bättre eftertryck att förekommas”.
Det var vanligt på den tiden att sända
”lösdrivare och lättingar” till spinnhuset.
En klädesfabriks flyttning från
Stockholm till Nyköping skedde 1741.
Innehavare var Govert Keyser. Han anställde
50 personer, av vilka 19 svenskar och de
övriga tyskar. Vid fabriken arbetade 16
svenska och 14 tyska barn.
Wentzlavius hade inte kunnat
kvarhål-la sina arbetare, utan de hade ”gått ifrån
honom till andra fabriker”, hette det år
1742. Han hade därför funnit sig
nödsakad att låta sitt verk någon tid
avstanna.
Nu fanns här också en strump- och
mössfabrik, som drevs med 9 manliga
arbetare av tysk nationalitet, däribland en
mästare, en ullkammare och sju gesäller.
Dessutom betjänades fabriken av 45
spinnerskor, av vilka två tyskor, men de
öv-rige svenska samt invånare här i staden”.
År 1743 fick Nyköping sin hall- och
manufakturrätt, under vilken stadens
fabriker skulle lyda.
En art av angelägenheter, med vilka
den nytillkomna institutionen fick att
syssla, framgår redan av de första
protokollen. Det var mål rörande ur sin tjänst
vid fabrikerna olovligen avviken eller
eljest för försumlighet beskylld
arbetspersonal.
Den 18 juni föredrogs en skrivelse
från hall- och manufakturrätten i
Stock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
