Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARB ET AREN
125
holm. En vävargesäll Johan Lomberhus
hade lämnat en Stockholmsfabrik, vid
vilken han var anställd, ”och skall sig uppå
hr Keysers fabrik hos mäster Diedrich
Spiker härsammastädes uppehålla”. Man
anhöll nu, att den avvikne gesällen ”måtte
bliva antydd” att skyndsammast
återvända till Stockholm. Gesällen befanns
emellertid stå i arbete inte hos Keyser, utan
på den nyinrättade Ehrencreutzka
klädesfabriken, varför rätten säpde bud efter en
av dess intressenter, rådman Norman,
vilken berättade, att gesällen Lomberhus för
någon tid sedan åtföljt en hop arbetare,
som voro destinerade till en fabrik i
Kalmar, och vid genomresa ”för
bekantskapens skull” uppsökt mäster Spiker i
Nyköping. Genom denne hade han blivit
antagen i arbete vid nämnda fabrik i stället
för en annan gesäll, som skulle ha kommit
hit men inte visat sig. Enär gesällen
Lomberhus för denna klädesfabriks drift
och fortsättande skulle vara ”mycket
nödig och ganska angelägen”, anhöll rådman
Norman om hallrättens bemedling för
honom att kvarstanna, och rätten fann
skäligt att hos riksens ständers
manufakturkontor förmedla tillstånd för Lomberhus
att få stanna här ”för dess
oumgänglig-hets skull”.
Vid samma tillfälle anmäldes, att
spinnerskorna Annika Persdotter och Anna
Clara Gertrud Gottlieb hade avvikit från
Nyköping till Stockholm, den senare för
att utkräva en fordran på 24 daler
kop-parmynt, som hon lånat ut till en hustru
där. Rätten beslöt skriva till Stockholms
hallrätt. Den 15 juli infann sig mäster
Spiker inför rätten med den återkomna
spinnerskan Gottlieb. Orsaken till sin
bortavaro angav hon vara den, att ”henne
varit angeläget att communicera i
Stockholm, emedan hon är av catolisk religion”.
Hon undslapp med en eftertrycklig
förmaning ”att hädanefter ej utan tillstånd
begiva sig på någon resa, huru angeläget
dess ärende måtte vara”.
Den 8 juli 1743 klagade en bokhållare
vid en av stadens textilfabriker, att
ullkammaren Adolf Schierman förliden
onsdag kl. 4 på morgonen gjort upp eld i
ull-kammareugnen samt sedermera spatserat
till kl, 11 förmiddagen, då han
återkom
mit. Därigenom hade ”de övriga
arbetarna kommit att gå fåfänga och de antagna
lärlingar såmedelst uti dess
undervisning-lidit”. Det yrkades nu på bestraffning
efter ”vad lag förmår samt skadans
ersättande genom kolens fruktlösa
brännande”.
Schierman tillstod förseelsen, varefter
fabriksbokhållaren tilläde, att han vore
”mycket tresk och motvillig att lyda vad
mäster Conrad Gart honom till fabrikens
nytta befaller”. Mäster Gart, som
till-spordes, ”varför han icke tillkännagivit,
att Schierman spatserat”, gav till svar,
”att han icke vetat därutav samt att han
den dagen icke varit i hans arbetsrum”.
Hallrätten dömde Schierman för att
han nämnda dag ”spatserat samt i
fåfänga bränt fabriksintressenternas kol”
att plikta en daler silvermynt och ersätta
skadan med 16 öre. Han åtvarnades även
”att hädanefter vara flitig och
oförsum-melig”. Även mäster Gart fick en
varning med antydan ”att hava noga
inseende uppå arbetarna, så att de icke få
tillfälle att bruka någon spatsergång eller
annan fåfänga, och om han därmed
skulle se igenom fingren och icke giva sådant
tillkänna samt befordra den brottslige till
laga rannsakning och dom, vill rätten ej
underlåta att honom därföre efter
omständigheterna lagligen anse”.
Bland de industriella inrättningar,
som lydde under Nyköpings hall- och
manufakturrätt, var till en början
Keyser-ska klädesfabriken den mest betydande.
I hallrättens första berättelse år 1744
för-mäles, att denna fabrik drevs med fyra
klädesstolar och arbetarnas antal var 60,
däribland 40 spinnerskor. 1747 var
stolarnas antal ökat till sex, arbetarnas till
121. Arbetsstyrkan utgjordes av 2
mästare, 6 gesäller, 11 lärlingar, 80 spinnare
och andra arbetare samt en
överskärar-mästare, 8 gesäller, en lärodräng, en
val-kare, en färgare och 10 arbetare vid
stoft-väveriet, som drevs jämte klädesfabriken.
Sedermera gick det tillbaka för
fabriken. Men den kom sedan att uppleva ett
nytt uppsving under annan regim, den
Lenningska. Vi skola dock här inte gå
längre framåt i tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
