Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1936 - Skall rättvisan följa minsta motståndets lag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
TEXTIL ARBET ÄREN
Skall rättvisan följa minsta motståndets lag?
Då den s. k. tredjemanslagen vid
fjolårets riksdag, efter mycket buller och
bång slutligen föll, uppfattade vi, liksom
för övrigt arbetarerörelsens talesmän över
huvud taget, icke detta såsom ett belägg
för att "tredje man" därmed definitivt
eller ens för någon längre tid begivit sig
in i tystnadens och glömskans nejder. Vi
tilläto oss uttrycka saken så, att "tredje
man" gått i ide och bragte, med tanke
på ifrågavarande figurs dåvarande
tillstånd, i erinran det klassiska uttrycket:
"han är icke död — han sover".
Då vi och våra meningsfränder nu
kunna konstatera att vi blivit sannspådda
härvidlag, så sker detta utan ringaste
spår av förhävelse eller entusiasm. Det
är med beklagande vi allesamman
konstatera faktum.
"Tredje man" har sovit några
månader — värre anfäktad var han inte —
medan höger, folkpartister och,
åtminstone i viss utsträckning, även
bondeförbun-dare troget bidat och bildat änglavakt
kring vilolägret. Men redan preludierna
till 1936 års riksdag avbröto vilan.
"Tredje man" är åter på benen och hans
änglavakt är, då detta skrives, som bäst
i färd med att iföra honom den gamla,
endast helt obetydligt uppiffade
utrustningen. Alla de tre borgerliga partierna
ha, som bekant, vid årets riksdag
upprepat sina förslag från i fjol. Några mera
frappanta nyheter har man icke mäktat
prestera. I den pressdiskussion, som så
smått börjat komma igång, rör man sig
också på den borgerliga kanten
uteslutande med redan slitet, för att icke säga
utslitet och illa skamfilat material.
Som bekant föll tredjemanslagen i fjol
närmast därför, att högern fann vad som
återstod efter remisserna och
utskottsbehandlingen alltför tamt och urvattnat.
D. v. s. så framställde vederbörande
själva saken. I verkligheten stjälpte högern
och dess hjälptrupper tredjemanslagen av
årgång 1935 därför att den fått sådan
utformning, att den kunde tänkas komma
att verka dämpande icke blott vid
kraftmätningar mellan arbetare och
arbetsgivare utan även på de mera i skymundan
förda men icke dess mindre långt mera
brutala och hänsynslösa bataljerna på det
ekonomiska gebitet i övrigt. Man ville
ha en tredjemanslag, som skyddade
strejk-brytare och andra de mäktiga ekonomiska
intressenas hejdukar och springpojkar,
men man slog ivrigt ifrån sig, då man
ställdes inför ett lagförslag, som,
åtminstone i någon mån, skulle ha förhindrat
kränkningar av den annars så heliga
näringsfriheten och som, likaså i någon
mån, skulle ha verkat ingripande vid ett
alltför hänsynslöst utnyttjande av sådana
med geist och kraft svingade vapen som
kredit- och materialspärr, vräkningar,
svarta listor etc. Man ville, kort och gott,
ha en tredjemanslag, som skyddade
endast ett visst slag av tredje män, men
lämnade andra — det stora flertalet — i
sticket. Man ville ha en tredjemanslag,
som av de ekonomiskt bäst ställda kunde
brukas såsom ett händigt och effektivt
vapen. Emedan 1935 års tredjemanslag
icke ansågs fylla dessa anspråk,
medverkade man till dess fall, men föresatte sig
att låta "tredje man" göra sin come back
vid första lägliga tillfälle. Och nu har
man, av anledningar som väl så
småningom komma att skönjas klarare, åter an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
