Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1936 - Skall rättvisan följa minsta motståndets lag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 TEXTIL ARBET ÄREN
sett tiden vara inne att purra den
uppenbarligen något dästa och flegmatiska
figuren. Nu gäller det att med lämpliga
medel få "tredje man" att upphäva
öronpinande och hjärtskärande rop på
skydd . . .
Såsom betecknande för den ställning
de borgerliga vid årets riksdag anse sig
böra intaga ifråga om "tredje man" och
andra gamla krav på mot
fackföreningsrörelsen riktade lagar får man väl anse
bl. a. den deklaration, som folkpartiets
ledare, Andersson i Rasjön, gjort i sitt
liv- och husorgan, Falu-Kuriren, där det
bland annat heter:
"Väl har det gång efter annan med
eftertryck framhållits, även från
borgerligt håll, att en skyddslag för tredje man
borde framstå som fullt opartisk genom
att den gällde för alla slag av ekonomiska
konflikter. Men om det visar sig stöta
på oöverkomliga svårigheter att
åstadkomma en dylik lag, kan det vara
önskvärt att till att börja med inringa ett
mindre område. Socialdemokraterna
hade ett tillfälle i fjol att genomföra en
lagstiftning med en dylik vidsträckt syftning.
När icke detta tillfälle togs i akt kan
partiet få skylla sig självt, om den borgerliga
riksdagsmajoriteten genomför en lag
begränsad till de fackliga striderna på
arbetsmarknaden."
Utom att detta folkpartiledarens
uttalande präglas av den allra grövsta
demagogi — vi syfta då närmast på hans
påstående, att socialdemokraterna i fjol
stjälpte ett idealiskt förslag till
tredje-manslag — blottar detsamma en högst
konstifik lagstiftaremoral.
Hur skulle månne svensk lagstiftning
över huvud taget i dag sett ut, om den
tillkommit i enlighet med det
Anderssonska programmet, vars ledande tes är: om
vi inte orka med, att genomföra lagar,
avsedda att gälla för alla, låt oss då inringa
ett mindre område, d. v. s. låt oss då
skriva lagar för dem vi våga oss på! Äro
månne hr Andersson i Rasjön och hans
medlöpare (härvidlag inställda på att
reformera och "modernisera" grunderna för
lagstiftningen och rättsskipningen över
lag? Skulle det vara fördelaktigt med
t. ex. en strafflag, som icke ägde
tillämpning på de starka och motsträviga
banditerna, men som mecl tillbörligt
eftertryck straffade de svagare och mera
räddhågade? Vågar man förutsätta respekt
för e» tredjemanslag, vid vars tillkomst
det klart säges ifrån, att den avser att
skydda endast en viss kategori av "tredje
män"; en tredjemanslag, som stipulerar
straff för den som pekar finger åt "tredje
man" A., men icke äger tillämpning på
den som, bildligt talat, dräper "tredje
man" B.? Vill man giva på hand att lag
och rätt icke äro till för dem, som mäkta
prestera "oöverkomliga svårigheter"? De
som ha kurage att påyrka en
tredjemanslag "begränsad till de fackliga striderna
på arbetsmarknaden", de böra också ha
kurage nog att bekänna, att de icke sky
klasslagstiftning, att de icke draga sig för
att legalisera smusslandet och hyckleriet
och sätta rätten under maktens
förmynderskap.
En tredjemanslag enligt det
Anderssonska receptet skulle placera de mest
misslottäde i samhället och deras utan
smussel och hemlighetsmakeri arbetande
försvarsorgan i en undantagsställning.
Det vore absurt begära att en sådan lag
skulle bli respekterad.
Ett sådant missfoster till lag skulle för
övrigt knappast komma att verka
dämpande eller avtrubbande på striderna
mellan parterna på arbetsmarknaden. Den
skulle däremot sannolikt få till följd ett
successivt övergivande av de öppna, för
alla och envar kontrollerbara
stridsmetoderna till förmån för sådana metoder och
påtryckningsmedel, som icke, eller endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
