Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1936 - Industriarbetaren pressas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 TEXTIL ARBET ÄREN
Industriarbetaren pressas.
Säkerligen kan man med fullt
berättigande våga påstå, att kännedomen om
industriarbetarnas arbetsförhållanden är
mycket ringa. Visserligen tro sig många
vara väl inne i förhållandena, men det
visar sig att denna kännedom endast är helt
ytlig. Denna erfarenhet gör man ofta vid
resonemang med den grupp av människor,
som aldrig på nära håll stiftat
bekantskap med industriarbetarens arbets- och
levnadsförhållanden eller, om de varit i
tillfälle därtill, förbisett verkningarna av
den intensiva rationalisering, som
företagits på alla områden inom industrin.
Särskilt vid ett tillfälle hade
artikelförfattaren anledning konstatera, hur
eljest omdömesgilla personer i sina
uttalanden angående industriarbetarnas
ställning visade att de helt förbisett
dessa verkningar. Det var vid en kurs, där
man diskuterade sociallagstiftning. Med
många vackra ord redogjordes för vad
som åstadkommits till industriarbetarnas
bästa genom denna sociallagstiftning.
Man talade om yrkesinspektionens
betydelsefulla och samhällsgagnande
verksamhet och om andra i arbetarskyddslagen
förekommande lagrum samt konstaterade,
att vackra resultat uppnåtts till båtnad
för industriarbetaren. Det vore oriktigt
att förneka sanningen härav.
Tvivelsutan ha under de senare årtiondena på
hithörande område stora landvinningar
gjorts, men — det finns nämligen ett men
— vad man samtidigt icke tänkt på är,
att de vunna framgångarna faktiskt hålla
på att gå oss ur händerna. Under den
senare tiden ha nämligen i själva
arbetslivet tillkommit många för arbetarna
särskilt pressande moment. Jäktet och
hetsen har tilltagit, arbetet har
automatiserats och som en följd därav har det i stor
utsträckning blivit schablonmässigt och
intresselöst. Arbetaren känner sig
dirigerad av maskinen i stället för att det
tidigare varit tvärtom. Arbetstiden har
söndertrasats av skiftarbete, och förskjuten
arbetstid användes i allt större
omfattning. Hemliv och föreningsliv förstöres,
och industriarbetaren får allt färre till-
fällen att lösgöra sig från den gråa
stämning, som det många gånger enformiga
arbetet skapar.
Det för några år sedan moderna talet
om samförstånd har tystnat, och i dess
ställe framhåller man endast
arbetsgivarens "rätt" att själv bestämma var skåpet
skall stå, en "rätt" som vi i ett annat
sammanhang tidigare delvis behandlat i
denna tidskrift.
Arbetsgivarens "rätt" att leda och
fördela arbetet har, av arbetsgivaren
utnyttjad i dess extremaste form, verksamt
bidragit till att göra många bestämmelser i
vår sociallagstiftning illusoriska.
Visserligen böjer man sig för lagens bokstav,
men dess andemening struntar man i.
Man sätter gärna upp ett skydd här och
var vid en maskin (undantag finnas
tyvärr även från denna regel) där det kan
tänkas föreligga fara för olycksfall, men
ingen synes tänka på att arbetaren genom
den pressande farten i arbetet utsätter sig
för olycksfallsrisk och ohälsa. Det är
icke enbart avklippta fingrar, som
handi-capar en arbetare, det gör i lika hög grad
ett spolierat nervsystem. Det nutida
arbetssättet tager dock icke hänsyn härtill.
Tidsstudier, löpande band, kontrollsystem
av alla slag komma allt mer och mer till
användning och orsaka att allt fler och
fler få sina nerver förstörda. Tidigare
ryckte man på axlarna åt textilarbetarens
yrke, det var väl icke något arbete att
tala om. Att vara textilarbetare i dag
innebär för vederbörande, att han eller hon
får även fysiskt sett utföra en
kraftprestation av rang. Behovet av vila och
återhämtning har ökats, och arbetarna
framställa krav härom. Man vill ha sin
arbetstid mera ändamålsenligt förlagd, man
vill ha koncentrerad arbetstid för att
komma i åtnjutande av största möjliga
sammanhängande ledighet eller man vill ha
någon annan detalj av arbetstiden ordnad.
Med litet förståelse från arbetsgivarnas
sida skulle sådana krav säkerligen kunna
bifallas, men så brukar icke ske.
"Rätten" att leda och fördela arbetet är tabu,
och arbetsgivarna skulle säkerligen anse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
