Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1936 - Skall rättvisan följa minsta motståndets lag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TEXTIL ARBET ÄREN
med största svårighet, läte sig
kontrolleras.
Tack vare det väsen som föres vid
varje tillfälle då det artar sig till öppen
strid mellan parterna på
arbetsmarknaden, liksom under och efter dessa strider,
har det kommit att framstå såsom ett
axiom, att just de öppna striderna äro de
mest förödande, att det är vid och i dessa,
som "tredje man" först och främst och i
största utsträckning får sitta emellan.
Man kan emellertid på goda grunder
ifrågasätta om icke den oftast på kniven
gående kamp, som utan avbrott föres
mellan olika maktkonstellationer på det
ekonomiska gebitet, kostar både samhälle,
näringsliv och parter mera än strejkerna
och lockouterna; om icke härvidlag
"tredje mans rätt" både oftare och i större
utsträckning trädes för nära. Företag,
vilka synas ha de allra bästa förutsättningar,
slå helt plötsligt igen. För offentligheten
har man alltid en passande förklaring till
hands, men hur ofta kan man icke i
samband med dylika "fallissemang" få en
inblick i hur kampmetoder sådana som
kredit- och materialspärr verka. Det är
lätt att vid en strejk eller lockout räkna
ut hur många arbetsdagar som "förloras",
men vem räknar de arbetsdagar som
förloras emedan företag tvingas inställa eller
inskränka sin rörelse på grund av
kartellers och privatmonopols påbud och
spärråtgärder? Hur många dagsverken ha
icke här i landet gått förlorade såsom en
följd av de internationella
överenskommelserna om begränsning av
massafabrikernas och sågverkens produktion? Hur
många "tredje män" ha icke härvidlag
fått sitta hårt emellan? Ingen, som över
huvud har normal iakttagelseförmåga,
har kunnat undgå att vid något tillfälle
lägga märke till den förbittrade kamp,
som utan avbrott pågår inom finansvärld
och handel. Här gäller djungellagen —
äta eller ätas — här kränkes dagligen och
stundligen "tredje man". Här klampa
de stora och starka fram över svagare
motståndare och över tredjemansrätten,
fram mot positioner som tillåta dem att
diktera, att reglera varutillgången, att
egenmäktigt bestämma varupriserna, att
pressa och kränka nya härskaror av
"tredje män" i deras egenskap av
arbetare eller konsumenter. Varför ha aldrig
de herrar, som så beskäftigt mäta och
väga allt i samband med en öppen
konflikt på arbetsmarknaden, gjort sig
besvär med att värdera de skador denna
lömska kamp för med sig för samhälle,
näringsliv, "tredje man" och vanligt
enkelt folk?
Skulle den borgerliga
riksdagsmajoriteten genomtrumfa en tredjemanslag i stil
med den som hägrar för Andersson i
Ra-sjön, en tredjemanslag som i realiteten
skulle medföra ett avsevärt handicap för
endast den ena av parterna i striderna på
arbetsmarknaden, då får samma
borgerliga majoritet icke bli förvånad, om
Sverges arbetare inrätta sig därefter och
därvid taga till metoder, som visserligen icke
äro sympatiska, men som sedan länge
med framgång och utan klagan från
borgerligt håll praktiserats på andra avsnitt
av det ekonomiska bataljfältet. Även
arbetskraften kan monopoliseras. Utbudet
kan genom organisation begränsas och
priset på den pressas i höjden. Ensidig
lagstiftning och tvångsåtgärder kunna
leda till att det ständiga, med alla
tjänliga medel förda guerillakriget även för
arbetsmarknadens del avlöser de öppna
och rättframma metoder som hittills
kommit till användning.
Samhället, näringslivet och "tredje
man" ha all anledning att betacka sig för
en sådan utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
