Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1936 - Äro textilarbetarna sig själva nog? av E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 TEXTIL ARBET ÄREN
Äro textilarbetarna sig själva nog?
Människorna i ett samhälle äro alla
beroende av varandra; utan organisation
och samarbete skulle aldrig ett samhälle
kunna existera eller utvecklas. All
historia lär oss detta, och ju mera sammansatt
och utvecklat det samhälleliga livet blivit,
ju mera beroende ha de människor, som
bott i samhället, blivit av varandra.
Stadsbefolkningen är beroende av
lantbefolkningen och tvärtom, järnvägen av
resandeströmmen, industrin av handeln,
fabriken av arbetaren o. s. v,.
Då arbetarna tvingades att
sammansluta sig i organisationer, skedde det icke
efter fältropet: "varje grupp löneslavar
är sig själv nog!" Nej, man organiserade
sig, så att alla arbetares intressen skulle
bliva på bästa möjliga sätt tillgodosedda.
På så sätt växte fackliga, politiska och
kooperativa organisationer upp vid sidan
av varandra. Trots det att dessa
organisationer var för sig blevo en enhet, var det
tydligt och klart, att samtliga
organisationer äro beroende av varandra. Huru
mäktiga dessa organisationer nu äro,
skulle de dock, isolerade från varandra,
icke kunna existera länge.
Textilarbetarnas organisationer
kunna helt naturligt icke följa andra
utvecklingslagar än andra arbetares
organisationer. Textilarbetarnas intressen äro
lika alla övriga arbetares intressen, och
dessa intressen måste bevakas och
tillvaratagas överallt och på alla områden, på
det politiska såväl som på det fackliga och
kooperativa området.
Det är givetvis uteslutet att tänka sig
att, då även textilarbetarna ha intresse av
dessa ovannämnda organisationer, de
förstnämnda skulle uraktlåta att vid olika
tillfällen stödja de övriga
organisationerna. Den som förfäktar en motsatt
uppfattning, är vilseledd av oriktiga
föreställningar. Som ett exempel i detta
spörsmål kan framhållas, att arbetarnas
representanter vid riksdagen även äro
textilarbetarnas representanter, som vid olika
tillfällen skola bevaka denna yrkesgrupps
intressen. Detta medför givetvis, att
textilarbetarna så mycket som möjligt böra
stödja dessa representanter; detta sker
lämpligast därigenom att varje
textilarbetare tillhör de politiska
arbetareorganisationerna, arbetarekommunerna, och att
var och en åtminstone vid vissa tillfällen,
såsom vid de politiska valen, aktivt
arbetar och deltager i dessa. Det är väl för
övrigt en allmän uppfattning inom
arbetareorganisationerna, att det bör vara en
absolut självklar sak, att alla fackligt
organiserade arbetare under alla
förhållanden skola avlämna sin röst vid
valtillfällen. Den uppfattning, som man ibland
kan stöta på, att fackföreningsfolket bör
vara politiskt neutralt, är dessbättre
numera sällsynt, och där den återfinnes är
den säkerligen ett utslag av förbenad
konservatism.
Vad här ovan sagts, får emellertid ej
tolkas så, att arbetet för den egna
organisationen kan eftersättas, utan tvärtom.
Arbetet inom den egna organisationen bör
i stort sett komma i första hand. Genom
att göra den egna organisationen stark
och slagfärdig, starkes ju även kraften
inom hela arbetarrörelsen. Det är därför
varje medlems skyldighet att i mån av tid
och kraft arbeta på den egna
organisationens utveckling. Textilarbetarna ha lika
stora möjligheter som andra arbetare att
skapa en stark organisation. Alla
medlemmar måste emellertid bidraga härtill.
Vill man. vara kritisk, kan man säga, att
textilarbetarna icke alltid sett om sitt hus
på samma sätt som andra
arbetaregrupper. Man kan såsom ett exempel anföra,
att bildningsverksamheten inom förbundet
icke alltid bedrivits i någon större
omfattning och ej heller planmässigt. Vi tro
emellertid att en förbättring härutinnan
kommit till stånd. Det framgår således
av A. B. F:s senaste årsberättelse, att
studiecirklarnas antal inom vårt förbund
sedan föregående år ökats med 37 procent.
Av avdelningarnas rapporter till
förbundet framgår även, att ungefär 500
medlemmar under fjolåret aktivt deltagit i
studiecirkelarbetet. Detta deltagareantal
är ju i och för sig icke något att skryta
med, men alla skäl tala för, att denna siff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
