Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1936 - Äro textilarbetarna sig själva nog? av E. R. - Dagordningen för 1936 års internationella arbetskonferens - Arbetsdomstolen 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ra skall komma att fördubblas under
innevarande år.
Angående planmässigheten i
studiearbetet mena vi, att först och främst böra
textilarbetarna inrikta sitt studieintresse
på sådana studier, vilka äro till nytta för
arbetet inom avdelningarna. Ett
önskemål härutinnan är, att förbundets
avdelningar böra se till att få fram flera
dugande underhandlare. Brist på dugande
underhandlare förefinnes givetvis även
inom andra fackorganisationer. Detta är
alltså icke något speciellt, som vidlåder
textilarbetarnas organisationer, men icke
förty bör man erinra om denna brist. Det
är ju allmänt bekant, att vid
underhandlingar med arbetsgivarna, arbetarnas
underhandlare ha den svåraste uppgiften.
Arbetsgivarepartens ombud kan i de
flesta fall spela en negativ nej-sägareroll
vid förhandlingarna. Om man därtill
lägger, att arbetsgivarepartens företrädare
vid förhandlingarna i många fall äro
juridiskt bildade med särskild förmåga att
teoretiskt tolka paragrafer — men ofta
med ingen eller ringa praktisk erfarenhet
av arbetet inom en textilfabrik — så kan
man säkerligen inse de svårigheter,
arbetarnas underhandlare ha att kämpa emot,
när det gäller att tillvarataga arbetarnas
intressen vid förhandlingarna. En
underhandlare för arbetarna har en mycket
svår uppgift, och det gäller för dessa
underhandlare framförallt att vara väl
förberedda, samt även äga god kännedom om
det gällande avtalet samt lagarna om
kollektivavtal och arbetsdomstol, yrkes- och
arbetslagstiftning. Om man härtill
lägger att underhandlaren bör klart och
tydligt kunna framlägga arbetarnas
synpunkter inför arbetsgivareparten, så att
icke dessa med åberopande av Tegnér
kunna säga: "Vad Du ej klart kan säga,
vet Du ej; det dunkelt sagda är det
dunkelt tänkta", förstår man nödvändigheten
av ett intensivt praktiskt studiearbete.
Det är med dessa ord icke meningen att
man kräver orimligheter av arbetarnas
underhandlare, ty med hänsyn till
ovannämnda citat, kan man ha lika rätt att
som svar på detta anföra ett par strofer
av Atterbom: "Skuggan är med överallt,
där något kan synas och målas. Natten,
all varelses mor, är ock all varelses
grund".
Vi vilja slutligen framhålla som vår
bestämda mening, att ovan nämnda
skoi-ningsarbete helt naturligt måste vara en
absolut nödvändighet för ett
framgångsrikt förbundsarbete, och att detsamma
måste gå framför allt annat arbete, men
ehuru vi anse, att arbetet för den egna
organisationen är synnerligen
betydelsefullt och viktigt, återkomma vi trots detta
till den i rubriken formulerade frågan, och
vilja vi sluta med att framhålla, att
textilarbetarna icke kunna vara sig själva
nog, utan böra samarbeta med övriga
arbetaregrupper för det gemensamma
målet — arbetareklassens frigörelse.
E. R.
Dagordningen för 1936 års
internationella arbetskonferens
den 4 juni upptar, säsom förut omtalats, för
första gången bland annat frågan om 40-timmarsvecka
i textilindustrin. Den fullständiga listan har
följande utseende:
Andra behandling:
1. Reglering av vissa specialsystem för
rekrytering av infödd arbetskraft i kolonierna.
2. Betald semester.
3. Reduktion av arbetstiden i järn- och
stålindustrin, allmänna arbeten,
byggnadsverksamheten samt kolgruvorna.
Första behandling:
1. Säkerhetsanordningar vid
byggnadsställningar och hissverk i byggnadsindustrin.
2. Reduktion av arbetstiden i textilindustrin.
3. Kollektivavtalsfrågan.
4. Frågan om migrerande arbetare.
Arbetsdomstolen 1935.
En tendens till minskning av antalet mål hos
arbetsdomstolen kan spåras i statistiken för det
gångna året.
Under bela 1935 inkom till domstolen
sammanlagt 191 mål mot 211 året förut. Åtta mål
kvarstodo från 1934. Av målen anhängiggjorde
arbetar-parten 160, arbetsgivare 31, mot resp. 166 och 44
året förut. Domstolen slutdömde 152 mål mot
188 året förut, 31 återkallades och 16 kvarstå
oavgjorda. Under år 1935 meddelades 154 domar mot
189 1934. De offentliga sammanträdenas antal
var 51 under det gångna året mot 52 året förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
