Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1936 - Där svensk gran blir konstull m. m. Några antydningar om vad som försiggår vid Nordisk Silkecellulosas stora anläggning i Norrköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
TEXTIL ARBET ÄREN
Fig. 1. Stapelfasmaskinens spinnavdelning med de
200 pumparna och 200 guld- och
platinamunstyckena.
de1 och hänvisa i övrigt till fig. 1 i texten. Så till
själva processen, vilken i stort tillgår på följande
sätt:
Den sirupsliknande och omsorgsfullt filtrerade
viskosmassan ledes genom de grova rören på
"bassängens" yttersidor upp i de 200 små
avgrenings-rören och pressas i spindelvävsfina strängar ut
genom hålen i de förut omtalade munstyckena i
av-greningsrörens spetsar. Varje munstycke har 400
sådana hål, så fina att de icke kunna upptäckas
med obeväpnat öga. I samma ögonblick som de
fina strängarna av viskosen komma i beröring
med "bassängens" svavelsyra stelna desamma till
trådar. För blotta ögat se de 400 fina trådarna ut
som en enda kompakt sträng och man häpnar, då
man längre fram i processen ser, att trådarna
icke klibba samman med varandra. Alltså —
varje munstycke levererar 400 trådar och
munstyckenas antal är, som redan sagts, 200. Trådarna från
munstyckena samlas till en enda sträng, vilken
sålunda vid ändan av denna del utav maskinen
innehåller icke mindre än 80,000: trådar — och
likväl är denna sträng icke tjockare än en ordinär
penna! "Spinningen" av trådarna försiggår i rask
takt. Åtskilliga 10-tal meter av den samlade
trådsträngen med sina 80,000 trådar passerar varje
minut den maskinsax, som vid "bassängens" bortre
ända klipper trådarna i ungefär 4 centimeter
långa bitar. Stapelfasen — produkten gör nu skäl
för detta namn — kommer efter "klippningen"
ut ur den första halvan av maskinen, men
fortsätter genast vidare in i den andra halvan, där
den vidare behandlas med olika kemiska
lösningar och tvättas i tvållut och rinnande vat-
ten. Sedan stapelfasen därefter passerat en
torkmaskin (se fig. 2) är den färdig att
lämna Nordisk Silkecellulosa, för vidare bearbetning
vid landets textilfabriker. Pappersmassan har
nu förvandlats till en bländande vit,
silverglänsande och mjuk ull, vars lämplighet för vidare
bearbetning till de läckraste tyger icke ens lekmannen
kan draga i tvivelsmål.
Det är emellertid icke enbart stapelfas man
framställer ur viskosmassan. Av denna
tillverkar man även genomskinliga, röda, gula, blå eller
silver- och guldfärgade viskosfolioark — et.t
material som vi numera ideligen träffa på som
emballage till cigarrer, baconskivor eller skjortor. I
stort gäller att tillverkningsgången här är
densamma, fastän mognadstiderna för massan kunna
vara andra. Massan pumpas från ett tankrum upp
till foliorummet, där den pressas genom maskiner,
vilka i princip arbeta på samma sätt som
stapel-fasmaskinen. I stället för genom
spinnmunstycken går emellertid massan här genom en ytterligt
smal springa. I ett vackert glänsande brett, band
löper sedan massan genom hela den 37 meter
långa maskinen (se fig. 3), som avslutas med en
torkanordning, för att slutligen antingen rullas
upp i stora rullar eller sikäras i avpassade ark.
Foliomaskinen levererar cirka 500 meter mer än
meterbred viskosfolio per timme, alltså mer än en
svensk mil per dygn!
Fabriken har slutligen ytterligare en
specialitet — acetatfoliotillverkning. Denna
fabrikationsavdelning har flyttats till Norrköping från
Stockholm. Själva utgångsmaterialet för denna
tillverkning, acetatcellulosan, inköpes utifrån. I
stora omröringstankar, där den ursprungligen vita
Fig. 2. Stapelfasen rinner ur torkmaskinen och är
färdig för vidare behandling i
knådnings-och spinnmaskinerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
