Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1936 - Där svensk gran blir konstull m. m. Några antydningar om vad som försiggår vid Nordisk Silkecellulosas stora anläggning i Norrköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51 TEXTIL ARBET ÄREN
Där svensk gran blir konstull m. m.
Några antydningar om vad som försiggår vid Nordisk Silkecellulosas
stora anläggning i Norrköping.
Fredagen den 15 maj togo representanter för
den svenska pressen en titt på Kooperativa
förbundets nya stora fabriksanläggning, Nordisk
Sil-kecellulosa, i Norrköping. Visningen ägde rum
under ledning av direktör Albin Johansson i K.
F. samt Silkecellulosas fabrikschef, ingenjör Jonas
Jonsson, och bland de intresserade och nyfikna
befann sig också en representant för
"Textilarbetaren".
Innan vi giva oss närmare in på att beskriva
vad som försiggår i denna nya fabrik böra vi
kanske med några ord söfea klargöra vad som på
sakkunnigt håll menas med konstsilke och konstull.
Konstsilke är enligt expertisen fibrer,
framställda av vanlig pappersmassa och behandlade på
ett speciellt sätt, för att nå natursilkets glans,
mjukhet och styrka. Det är numera ingen
överdrift att påstå, att konstsilket, d. v. s.
silkecellu-losan, intar en dominerande plats inom den
moderna textilproduktionen. Särskilt är det den s.
k. stapelfasmetodens — mera om denna längre
fram — snabba utveckling, som givit
silkecellulo-san en allt större betydelse. Man arbetar numera
icke enbart med den "heldragna" tråden, utan de
framställda, mer än spindelvävsfina
konstsilketrå-darna klippas i relativt korta längder —
förvandlas till konstull, vilken i sin tur kan behandlas
som fårull, bomull eller vilket annat spånadsämne
som helst och spinnas till garner av växlande
finhet och utseende. Det är denna tillverkning av
stapelfas, som representerar lejonparten av
produktionen hos Nordisk Silkecellulosa. F. n. kan
fabriken åstadkomma 1,200 kilogram stapelfas
eller konstull per dygn, men man har gott om
utrymme och kan för relativt små kostnader utöka
kapaciteten till det tredubbla, alltså 3,600 kg. per
dygn. Vid,sidan av detta genuina textilstoff
tillverkar fabriken dessutom andra
cellulosaprodukter, främst de genomskinliga, färgade eller
ofärgade produkterna acetat- och viskosfolio. Fabriken
är den enda i Norden, som tillverkar dessa sist
nämnda, allt mer efterfrågade produkter.
Rundvandringen genom den stora
anläggningen blev ytterst intressant. Så värst många
arbetare såg man emellertid icke till — tillverknin-
gen är till ytterlighet automatiserad — och i
jämförelse med t. ex. ett väveri var det riktigt lugnt
och fridfullt i lokalerna.
Råmaterialet utgjordes, som redan antytts, av
svensk, blekt sulfitcellulosa i stora, perforerade
ark. Dessa placerades i en stor, i fack indelad
behållare, där de under cirka halvannan timmes tid
blevo genomdränkta med en natronlut. Härefter
pressades luften ur massan med en kraftig
hydraulisk press, monterad i direkt anslutning till
behållaren. Massan störtades därefter genom en
kanal ned i ett slags i våningen under
placerad kvarn, där densamma knådades sönder till
en kornliknande substans, vilken uppsamlades
i cisternvagnar och transporterades till ett
särskilt rum, där den får tre dygn på sig att
"mogna". Under "mognaden" få
temperaturväxlingarna i massan icke överstiga en halv grad.
Därpå följer den s. k. sulfideringen i stora
trummor, där den ytterligt giftiga kolsvavlan
tillsättes. Resultatet blir en rödgul, alltjämt
något kornig men samtidigt elastisk massa, vilken
går in i stora cisterner, där den blandas med
vatten och natronlut under ständig omröring.
Därmed har massan nått det stadiet att den
av sakkunskapen åsättes beteckningen viskos.
Sedan den två-tre dagar fått stå och "mogna"
påminner den närmast om sirup.
Nästa fas i produktionen är den ur
lekmanna-synpunkt mest intressanta. Det är nu
stapelfas-maskinen, en bjässe på hela 53’ meters längd, som
tager vid. Ena halvan av denna maskin liknar
i viss mån en lång bassäng, överbyggd med något
som påminner om ett växthus, men en bassäng
som är utrustad med ett vidlyftigt maskineri och
ett invecklat rörsystem. "Bassängen" är fylld med
en klar, rödgul vätska, svavelsyra. Utefter
vardera sidan av "bassängen" löper ett grovt rör,
från vilket med täta mellanrum andra och mindre
rör avgrena sig. Vart ooh ett av dessa mindre
rör slutar nere i den vätska "bassängen"
innehåller i ett silverskimrande munstycke, tillverkat
av en legering av guld och platina. De små rören
äro dessutom alla anslutna till en pumpanordning.
Med detta ha vi sökt beskriva maskinens utseen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
