Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Oktober 1936 - Internationella fackliga arbeterskekonferensen i London, av M. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETARE N
89
Loughlin, är också av den uppfattningen, att de
moderna arbetsmetoderna ha ökat
arbetsprestationerna i så hög grad, att den nervspänning en
arbetare är utsatt för, är skadlig för hans hälsa
och nedsätter hans arbetsförmåga. Dessutom är
olycksfallsrisken större vid övertidsarbete, och
även risken för fel större. Miss Loughlin
framhöll även, att varje arbetare har rätt till den vila
och rekreation, som är absolut nödvändig för den
mänskliga rasens utveckling och som skulle
möjliggöras genom kortare arbetstid. Det bör icke
endast vara arbetsgivarna förbehållet att
tillgodogöra sig de fördelar en lämpligt avvägd fritid
erbjuder.
Miss Loughlin kunde icke ansluta sig till den
teori, som så ofta åberopas, nämligen att
tvåskifts-arbete skulle vara en utväg att möjliggöra
införandet av 40-timmarsvecka. Den engelska
landsorganisationen har alltid motsatt sig införandet
av två-skiftssystem, vilket icke heller hittills
förekommit i England inom andra industrier än
textilindustrin, men den engelska regeringen har
framlagt ett lagförslag, som fr. o. m. nyåret
träder i kraft och som möjliggör tvåskiftsarbete även
inom andra industrier.
Med hänsyn till nattarbete för inom industrin
sysselsatta kvinnor erinrade Miss Loughlin om den
revision av nattarbetslagen, som genomfördes i
Genève för två år sedan och som innebär, att
nattarbete är tillåtet för kvinnor, som icke äro
sysselsatta med manuellt arbete och som intaga
ledande poster. Miss Loughlin bevisade även, hur lätt
detta skulle kunna misstolkas till nackdel för de
förvärvsarbetande kvinnorna. Slutligen anförde
Miss Loughlin, att det är att rikta ett slag mot
den sociala skyddslagstiftning, som så
småningom åstadkommits, att medgiva nattarbete för
kvinnor. Det finns ingen bärande motivering i
argumentet, att då männen icke ha något skydd
behöva icke heller kvinnorna något sådant. Allas
strävan bör i stället gå ut på att försöka få
skyddet utvidgat att omfatta även männen. Genom
borttagandet av skyddslagstiftningen skulle
hänsynslösa arbetsgivare ha obegränsad möjlighet att
utnyttja arbetskraften.
I frågan om kvinnans rätt till förvärvsarbete
hölls inledningsanförandet av Valerie Novotnä,
Tjeckoslovakien, sekreterare för de fackligt
organiserade kvinnorna inom den tjeckiska
landsorganisationen. Madame Novotnå redogjorde på ett
åskådligt sätt för de åtgärder, som under den
senaste tiden vidtagits i stor utsträckning, icke en-
dast i diktaturländerna utan även i länder med
demokratiskt styrelsesätt, i syfte att begränsa
kvinnans rätt till förvärvsarbete.
Mme Novotnå erinrade om hur kvinnoarbetet
från att ha utgjort hemarbete mer och mer
rationaliserats och att f. n. omkring en fjärdedel av
alla förvärvsarbetande äro kvinnor. Trots detta
stora antal erkännes icke kvinnornas rätt till
arbete av alla, utan bestrides fortfarande intensivt
från flera håll. Man försöker ständigt framhålla,
att kvinnans plats är i hemmet och att hennes
förnämsta plikt är moderskapets. Säkerligen
skulle en hel del kvinnor också hellre vilja ägna
sig tid däråt, framhöll Mme Novotnå, men nu
rådande samhällsordning tvingar dem att söka
förvärvsarbete, då mannens lön ofta icke räcker till
att försörja en familj. Man måste ockäå taga i
betraktande, att det största flertalet
förvärvsarbetande kvinnor äro ogifta, och dessa äro hänvisade
till att själva förtjäna sitt uppehälle. Man
tänker icke heller på, att kvinnan såsom individ har
samma rätt som mannen att inrätta sitt liv efter
egen önskan och att tillvarataga de möjligheter till
utveckling, som stå till buds, men denna rätt
måste hävdas och försvaras.
Mme Novotnå påvisade även det oberättigade
uti de ständiga försöken att göra kvinnorna
ansvariga för den ekonomiska situationen. Tyvärr
äro också många fackföreningsmänniskor av den
uppfattningen, att kvinnorna taga arbetet från
männen, framhöll Mme Novotnå. Man glömmer
dock, att nästan 80 procent av alla arbetande
kvinnor äro anställda inom industrier, som alltid
varit förbehållna kvinnorna, såsom vävning,
spinning, beklädnadsindustrin, trikåindustrin,
tvättinrättningar o. s. v.
Vidare framhöll Mme Novotnå nödvändigheten
av att lönenedpressningen för kvinnorna
bekämpas och att lagar om minimilöner för kvinnorna,
i likhet med vad som är fallet i t. ex.
Nordamerika, införas. Kvinnorna äro tyvärr ofta själva icke
helt utan skuld till lönenedpressningen. Särskilt
de gifta kvinnorna arbeta ofta för lägre lön.
Många av dem betrakta sin arbetsförtjänst endast
såsom en biinkomst, varigenom givetvis de kvinnor,
som i förvärvsarbetet se den enda möjligheten att
försörja sig, bli hårt handicapade i konkurrensen
om arbetstillfällena, och lönenivån i sin helhet
drages ned. En bidragande orsak till den lägre
lönenivån för kvinnorna är också deras bristande
förståelse för fackorganisationernas betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
