Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Oktober 1936 - Internationella fackliga arbeterskekonferensen i London, av M. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
TEXTIL ARBET ÄREN
Slutligen framhöll Mme Novotnå, att man
givetvis måste erkänna, att en viss begränsning
ifråga om arbetsområdena är nödvändig, då man icke
kan förneka, att kvinnorna icke lämpa sig lika
bra som männen för visst arbete, som fordrar
stora fysiska krafter. Eventuellt lagförslag
beträffande sådant arbete, som kvinnorna icke
skulle få utföra, måste givetvis dock endast taga sikte
på kvinnornas lämplighet för arbetet i fysiskt
avseende och måste under alla förhållanden
utformas i samråd med kvinnorna själva. En
skyddslagstiftning skulle kunna innebära en rätt avvägd
begränsning av kvinnans arbetsområde och tjäna
till att reducera känslan av konkurrens mellan
man och kvinna. Av största vikt är, pointerade
Mme Novotnå vidare, att kvinnorna förstå
värdet av sitt eget arbete samt att de fortsätta att
utbilda och förkovra sig, så att de stå väl rustade
i försvarandet av sin rätt till arbete och av
lika-lönsprincipen.
Kvinnans rättsliga ställning och nationalitet.
Denna fråga inleddes av konferensens ordförande
Jeanne Chevenard, Frankrike. Mme Chevenard,
som är den franska landsorganisationens
sekreterare i propagandaarbetet bland kvinnorna, är
bosatt i Lyon, där hon upprättat ett hem för
ensamstående arbeterskor, vilket hon också förestår.
Mme Chevenard har vid flera tillfällen varit
ar-betardelegat vid handläggning av kvinnofrågor vid
Internationella Arbetsbyrån i Genève.
Mme Chevenard påpekade, hur viktig kvinnan
är för staten, icke endast för folkmängdens
bibehållande utan även på grund av sina åsikter,
som ofta skilja sig från mannens och som skulle
ha en fördelaktig inverkan vid avgörandet
av en hel del viktiga frågor (undervisningsfrågor,
krig, rättsväsendet), om icke kvinnans
verksamhet i de flesta länder begränsats på det sätt, som
nu är fallet.
Under hänsynstagande därtill, framhöll Mme
Chevenard, hade den internationella
arbeterske-kommittén å alla förvärvsarbetande kvinnors
vägnar, i samråd med Fackföreningsinternationalen,
insänt ett memorandum till Folkförbundets
sammanträde i september 1935, varvid frågan om
kvinnans rättsliga ställning och nationalitet var
föremål för handläggning. I detta memorandum
anfördes, att de förvärvsarbetande kvinnorna 1
princip äro av den uppfattningen, att mannen och
kvinnan böra ha samma rättigheter i enlighet
med Montevideo-konventionen av år 1933. Dock
kunde denna i sin nuvarande form icke
accepteras av arbetarrörelsen, enär möjlighet förefanns
för en sådan tolkning av konventionen, att
skyddslagstiftningen för kvinnorna skulle kunna
upphävas. I detta memorandum framhölls därför
nödvändigheten av att frågor, som beröra kvinnans
allmänna rättigheter, underkastas en mera
ingående behandling och om möjligt i första hand
utredas av en rådgivande kommitté, bestående av
representanter för internationella
kvinnoorganisationer. Vidare framhölls att frågor, som gälla
social- och arbetslagstiftning, böra överlämnas till
Internationella Arbetsbyrån för behandling och
rapportering genom en inom denna organisation
tillsatt kommitté.
I den resolution, som antogs av Nationernas
Förbund rörande kvinnornas medborgerliga
rättigheter, ha regeringarna uppmanats att yttra sig
om vilka åtgärder som de anse att Folkförbundet
bör vidtaga samt att inkomma med uppgifter
rörande kvinnans politiska och medborgerliga
rättigheter f. n. i respektive länder. Även
kvinnoorganisationerna ha uppmanats att i
fortsättningen ägna frågan sin uppmärksamhet och att
framlägga sina synpunkter för Folkförbundets
generalsekreterare för att sedermera föreläggas vid
ett kommande sammanträde med Folkförbundet.
Det hemställdes även i denna resolution till
Internationella Arbetsbyrån att undersöka frågan
om likaberättigande i vad det gäller
arbetslagstift-ningen och särskilt den lagstiftning som reglerar
och begränsar kvinnornas arbete.
Styrelsen för Internationella Arbetsbyrån
behandlade därefter saken vid sitt sammanträde
den 22 febr. 1936, och en omfattande
undersökning med utsändande av frågeformulär till
regeringarna för besvarande har igångsatts. I denna
världsomfattande enquéte ha även ledamöterna av
Arbetsbyråns rådgivande kommitté och de
berörda internationella organisationerna anmodats
medverka.
Genom diskussionerna inom Folkförbundet och
Internationella Arbetsbyrån och de antagna
resolutionerna har aktionen i frågan rörande
kvinnornas rättsliga ställning igångsatts, även om
ingenting påtagligt föreligger. Det tillkommer
därför kvinnorna att själva se till att intresset
för frågan upprätthålles, så att ett positivt
resultat måhända kan uppnås nästa år. Internationella
arbeterskekonferensen borde därför avgöra, hur
man på bästa sätt skulle kunna lämna sitt stöd,
samt taga under övervägande dels möjligheten och
lämpligheten av att genom
kvinnoorganisationerna i resp. länder samt med vederbörande
landsorganisationers stöd framföra sina krav direkt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
