Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Oktober 1936 - Internationella fackliga arbeterskekonferensen i London, av M. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETARE N
91
regeringarna och söka få dessa att påskynda
svaret till Folkförbundet och Internationella
Arbets-byrån, dels huruvida den internationella fackliga
arbeterskekommittén, på basis av de åtgärder
respektive länders kvinnosektioner vidtagit, bör ånyo
framlägga sin ståndpunkt för Folkförbundets
septembersammanträde i år och vid lämplig tidpunkt
även för Internationella Arbetsbyrån.
Beträffande frågan om kvinnans nationalitet,
som är en av de viktigaste frågorna, framhöll
Mme Chevenard, hade den internationella
fackliga arbeterskekommittén i sitt memorandum till
Folkförbundet gjort följande uttalande:
1) gift kvinna bör ha rätt att välja mellan
att bibehålla sitt eget medborgarskap eller att
antaga sin makes medborgarskap; ändring i hennes
medborgarskap kan icke ske på grund av
äktenskaps ingående eller på grund av att mannen
byter medborgarskap under äktenskapet;
2) rätten för kvinnan att återvinna sitt
tidigare medborgarskap genom upplösning av
äktenskapet på laglig väg eller genom makens död,
vilken rätt redan förefinnes i en hel del länder,
bör genom en internationell överenskommelse
allmänt införas;
3) för att även de kvinnor, som icke känna till
lagen, skola kunna draga nytta av dess
bestämmelser, måste kvinnorna överallt erhålla
upplysning om sin rättsliga ställning vid äktenskaps
ingående ävensom i händelse maken byter
medborgarskap samt underrättas om att de själva ha att
avgöra frågan om medborgarskap.
Mme Chevenard påpekade, att de diskussioner,
som förts vid Folkförbundets sammanträde i
september 1935, icke resulterat i några framsteg och
att om arbetet skall fortsätta på detta sätt finns
det icke någon utsikt att uppnå definitivt
resultat inom rimlig tid. Kvinnorna måste därför
själva vidtaga åtgärder för att påskynda saken.
Förslag hade framkommit om tillsättande av en
kommitté för kvinnofrågor inom Folkförbundet
eller, om detta icke skulle vara realiserbart för
närvarande, upprättande av en Folkförbundets
kor-respondensbyrå för handläggning av alla frågor,
som beröra kvinnans nationalitet och hennes
rättsliga ställning i sin helhet. Alla
internationella kvinnoorganisationer skulle vara
representerade, vilket icke är fallet med den nuvarande
kommittén, bestående av representanter för
privata internationella organisationer.
Å arbeterskekommitténs vägnar hemställde
Mme Chevenard till konferensen att taga i
övervägande, huruvida det icke vore tillrådligt att trä-
da i kontakt med andra organisationer
beträffande dessa frågor, som beröra alla kvinnor, för att
till Folkförbundet i september 1936 översända ett
av största möjliga antal organisationer
undertecknat memorandum.
Efter samtliga inledningsanföranden uppstod
diskussion, varunder speciellt beträffande
40-tim-marsveckan och nattarbete för kvinnor inom
industrin inlägg gjordes av bl. a. den danska
representanten, som höll på skiftarbete (i Danmark är
som bekant nattarbete för kvinnor tillåtet), och
Karin Nilsson, Sverge, som redogjorde för de
erfarenheter som gjorts här i Sverge, och som
underströk vikten av att arbetsgivarna icke beredas
möjlighet att utsträcka eller förskjuta arbetstiden
för kvinnorna utan att man i stället bör gå in för
att söka få den nuvarande skyddslagstiftningen
utökad att omfatta även männen.
Efter diskussionerna i de olika frågorna
fattade konferensen följande beslut:
Konferensen beslöt att uttala en kraftig
protest mot alla åtgärder, som vidtagas i syfte att
beröva kvinnorna deras självklara rätt till
arbete; en sådan åtgärd skulle icke minska
arbetslösheten, utan i stället säkerligen medverka till en
försämring av läget. Då försöken att
undertrycka kvinnans rätt till arbete emanera från de
fascistiska regeringarna, uppmanades alla arbetande
kvinnor att öppet protestera mot dessa
regeringars ställningstagande för att därigenom stödja
de kvinnor i de berörda länderna, som äro dömda
till tystnad.
Den internationella arbeterskekonferensen
uppmanade vidare de arbetande kvinnorna i alla
länder att med fasthet försvara sin rätt till arbete
och att i samråd med sina manliga kamrater
igångsätta en aktion för motarbetande av de
försök, som göras att förneka grundprinciperna om
rätten till arbete för varje människa utan
avseende på kön.
Konferensen anslöt sig till fullo till de krav
Fackföreningsinternationalen uppställt för
åstadkommande av lättnader i den ekonomiska krisen,
vilka krav enligt konferensens uppfattning äro de
enda som kunna åstadkomma en förbättring av de
rådande förhållandena.
På grund av den ständigt växande
oppositionen mot kvinnornas arbete inom industrin ansåg
konferensen det absolut nödvändigt, att aktionen
ifråga om lika lön för lika arbete blir så
omfattande och så känd som möjligt, och den
hemställde därför till den internationella fackliga arbeter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
