Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. December 1936 - Riksavtalsförhandlingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETARE N
99
delse kunna tagas till intäkt för dylika
uppsägningar;
att minimiöverskottet vid
ackordsarbete måtte höjas;
att bestämmelserna rörande den
inbördes avvägningen av manliga och kvinnliga
respektive minderårigas ackord måtte
göras klarare;
att ersättning för väntning bl. a. måtte
utgå vid varje tillfälle då materialbrist —
oavsett vilket slag av material det kan vara
fråga om — förorsakar avbrott i arbetet,
som sträcker sig över en viss tid;
att premiebidraget till arbetare, som
äro anslutna till s. k. erkänd sjukkassa,
måtte utgå även till arbetare som äro
anslutna till annan sjukkassa eller
understödsfond ;
att den arbetarna tillkommande årliga
semestern måtte utökas till minst 6
arbetsdagar och semesterersättningen höjas i
förhållande härtill;
att reglerna för tvisters biläggande
måtte göras klarare; samt
att antalet lönetariffer måtte minskas
från 5 till 4 och vissa platser flyttas upp
i högre tariff.
Beträffande avtalens giltighetstid
slutligen föreslog arbetaresidan att desamma
måtte gälla till utgången av juni månad
1938 och att uppsägningstiden måtte
förkortas från tre till två månader.
Dessa förslag överlämnades, som ovan
antytts, till motparten redan i samband
med uppsägningen den 30 september.
Arbetsgivaresidan inskränkte sig vid detta
tillfälle till att i en skrivelse, i vilken
rätttidiga mottagandet av vår uppsägning av
avtalen erkändes, giva uttryck åt sina
bekymmer för bl. a. valutaförhållandenas
instabilitet. I skrivelsen gjordes gällande,
att genomsnittslönen inom den svenska
textilindustrin redan låge väsentligt över
den lön som textilarbetarna i de stora in-
dustriländerna erhålla och vidare pekades
på att även om penninglönen för den
svenska textilindustrins vidkommande icke
undergått någon förändring under mycket
lång tid så vore detta likväl liktydigt med
att reallönen under samma tid stigit
avsevärt, på grund av att levnadskostnaderna
nedgått.
Då parternas förhandlingsdelegationer
sedermera, den 2 november, först möttes,
överlämnade även arbetsgivaresidan
fullständiga förslag till nya avtal. Dessa
förslag inneburo — om man bortser från
vissa yrkanden på nedflyttning av en del
mindre orter — ifråga om timlönerna
status quo, men ifråga om de i avtalen
ingående ackords- och allmänna
bestämmelserna avsevärda försämringar för arbetarna.
Det betonades emellertid under
diskussionen att dessa arbetsgivarsidans förslag
vore att betrakta som motförslag, d. v. s.
som ett av taktiska skäl givet svar på
arbetaresidans krav.
Dagarna den 2—5 november togos helt
i anspråk för en mera allmänt hållen
diskussion omkring de föreliggande
förslagen. Vi anse oss — utan att därmed göra
oss skyldiga till brott mot den sekretess
varmed det ansetts lämpligt att omgärda
förhandlingar av detta slag — kunna
framhålla, att det genom allt vad
arbetsgivaresidans talesmän under denna
diskussion anförde gick som en röd tråd, att
vederbörande framför allt åstundade
största möjliga rörelsefrihet, detta såväl
ifråga om förläggningen av den ordinarie
arbetstiden som beträffande möjligheterna
att företaga förskjutningar av densamma
och att anpassa ackordssättningen efter
de förändrade förhållanden, som kunna
komma att inträde på grund av en
fortgående rationalisering. I övrigt uppehöllo sig
arbetsgivarnas talesmän med förkärlek
vid valutaförhållandena och betonade vik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
