Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. December 1936 - Riksavtalsförhandlingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
TEXTIL ARBET ÄREN
ten av att den svenska textilindustrin står
väl rustad att möta den utländska
konkurrensen.
Arbetaresidan inriktade sig under
principdebatten framför allt på att
motivera och försvara arbetarepartens krav på
andel i rationaliseringens och
konjunkturförbättringens frukter i form av höjda
löner, mera bestämd arbetstid, tryggare
förhållanden i arbetet och beträffande
förtjänstnivån m. m. Konjunktur- och
valutaförhållandena, textilindustrins
räntabilitet och förhållandena med avseende å
löner och övriga arbetsvillkor såväl här
hemma som utomlands ägnades stor
uppmärksamhet även på arbetaresidan.
Då förhandlingarna den 20 november
återupptogos, skildes, sedan vissa
riktlinjer för underhandlingarnas bedrivande
uppdragits, de två delegationerna åt och
kontakten dem emellan uppehölls i
fortsättningen av förlikningsmannen, som nu
i första hand inriktade sig på att få
parternas ståndpunkter närmare preciserade.
Vid ett par tillfällen under de närmast
följande dagarna sammanfördes
emellertid mindre delegationer från båda sidor,
för att ytterligare diskutera de viktigaste
avsnitten i avtalsförslagen.
Det vore "på sakens nuvarande
ståndpunkt" fullständigt lönlöst att giva sig in
på spekulationer över hur de nya avtalen
för textilindustrin skola komma att se ut.
Så mycket bör emellertid sägas att vårt
förbund denna gång vare sig är ute i
ogjort väder eller vid en ur
konjunktursynpunkt olämplig tidpunkt.
Då riksavtalen för textilindustrin
hösten 1930 uppsades av arbetareparten voro
förhållandena långt ifrån ogynnsamma.
Men redan före årsskiftet 1930—1931 var
det tydligt att det allmänna
konjunkturläget börjat förete en vikande tendens —
en omständighet som den gången gjorde
motparten obenägen för allt vad
eftergifter hette. Arbetsgivaresidan förlorade
lusten för att medverka till en snar
uppgörelse, öppen konflikt blev följden och
under denna blevo tecknen på att man stod
inför en allmän kris allt flera och
tydligare.
Situationen är nu en annan. Under
den tid som gått sedan avtalen uppsades
från vårt håll ha inga som helst
konjunkturförsämringar noterats. Med jämna
mellanrum ha uppgörelser inom olika fack
och branscher träffats — uppgörelser som
undantagslöst inneburit framgångar, och
betydande sådana, för arbetareparten —
och detta i de flesta fall t. o. m. utan att
uppsägningar av vederbörande avtal
behövt tillgripas. Inom alla grenar av svensk
industri arbetas det för fullt.
Produktionen har för länge sedan överträffat de
bästa resultaten från närmast föregående
högkonjunktur och storindustrierna ligga
undantagslöst inne med mycket betydande
order — inom vissa grenar av
trävaruindustrin t. ex. är hela 1937 års produktion
redan såld liksom t. o. m. stora delar av
1938 års.
Med detta är icke sagt att
textilarbetarekåren nu har anledning att skruva upp
sina förväntningar till någon svindlande
höjd. Dylikt bör varje klok människa
alltid bespara sig. Men å andra sidan
borde det stå klart för hrr arbetsgivare inom
textilindustrin, att blanka avslag på
textilarbetarnas krav denna gång kunna vare
sig försvaras eller ens tillfredsställande
förklaras.
Avdelningsstyrelserna
och statistikförarna böra noga tillse
att medlemmarnas namn och
medlemsnummer äro rätt återgivna på de
statistikrapporter som insändas till
Förbundsexpeditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
