Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. December 1936 - Textilarbetareländet i 1800-talets början. I - Julsång, av Ivan Ornoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETARE N
103
JULSÅNG.
Jag skriver ej dikter om julen och fridén,
med grötrim och kaffetantsprat.
Nej, jag sjunger en sång om den gryende tiden,
om massornas frigjorda stat.
Ty hur kunde jag sjunga om herdar och änglar,
om julfrid vid1 björkbrasans sken,
när frostnatten härjar på livsblommans stänglar
och massorna gnaga på ben?
Nej, jag sänder min sång till de fattigas kojor,
till ljuset, som vänder från skuggornas land.
Till dem som försmäkta i kedjor och bojor,
jag räcker min barkade hand.
IVAN ORNOFF.
betstempo. De sögo till sig den rent
elementära arbetskraften: barnen,
kvinnorna och de icke fackutbildade. Och denna
arbetskraft var billig. I
bomullsspinnerierna fingo mindre barn i regel % penny
och fjortonårsbarn omkring % penny i
timmen. I allmänhet kommo barnen in i
fabrikerna vid 8 à 9 års ålder, men även
6-och 7-åringar, ja ännu yngre barn, togos
in. De missbruk av barnarbetet, till vilka
fattigvårdsadministrationen gjorde sig
skyldig genom att hyra ut barn flockvis
till bomullsfabrikerna, voro helt enkelt
upprörande. En arbetare har lämnat en
skildring av ett på detta sätt uthyrt
barnarbetslags tillvaro. Vid sju års ålder blev
han jämte 79 andra barn år 1799 skickad
från ett fattighus i London till en fabrik i
närheten av Nottingham. Denna
barnskaras lidanden blevo fruktansvärda:
fullständigt åsidosättande av all renlighet,
ständig sjuklighet, som alltid lämnades
obeaktad, olycksfall i arbetet till följd av
otillräckligt skydd mot maskinerna, en
arbetsdag på ända till 16 timmar i ett sträck
o. s. v., och så därtill omänskliga straff;
bl. a. surrades barnen fast vid en bjälke
rakt över maskinen, där de till följd av
maskinens rörelser oavlåtligt fingo dra
benen till sig för att inte få dem
krossade. Och denna slavtillvaro skulle räcka
till deras 21 :a år.
I nästa artikel skola vi se hur
utvecklingen artade sig i fortsättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
