Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. December 1936 - Textilarbetareländet i 1800-talets början. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
TEXTIL ARBET ÄREN
emot handväveriet i ett tillstånd av
långsamt och pinsamt förtvinande. Långt
fram på 1800-talet måste handvävarna
kämpa en förtvivlad kamp för tillvaron;
fabrikanterna höllo visserligen de
hemindustriella företagen uppe, men detta
skedde under lönenedpressningar och med
maskindriftens införande såsom ständigt
hotelsemedel.
I samma mån som den industriella
rörelsen bredde ut sig i allt större kretsar,
från bomullsindustrin till de övriga
textilgrenarna och därifrån allt vidare och
vidare, antog det nya samhället fasta
sociala konturer. Den ena fabriksstaden
reste sig efter den andra, och dessa
städer växte sig hastigt stora. Kring
fabrikerna lägrade sig arbetarekvarteren. I
all hast måste fabrikanterna bereda rum
för alla de många, som kommo
inströmmande från landsbygden, där deras lilla
industriella verksamhet nu förkvävts eller
det fredliga bondehemmet nu låg jämnat
med marken. Den nya arbetskraften fick
sammanpackas så gott sig göra lät, blott
var och en fick en sängplats, eller också
lät man i all hast hoptimra eller uppmura
nya hus, som åtminstone gåvo tak över
huvudet. Som den stora tillströmningen
kom överraskande för de i en
småborgerlig tillvaro fridfullt försjunkna städerna,
visade det sig ofta mest ändamålsenligt,
att fabrikanterna själva sörjde för den
nya arbetarstabens lekamliga behov. Man
upprättade värdshus och butiker, och ur
dessa oskyldiga marketenterier för de
inkvarterade framväxte de s. k.
truckaffärerna, vilka snart klavbundo arbetarna
med sin kreditgivning, tvingade dem att
göra sina varuinköp på platsen och
därjämte ofta fungerade såsom
fabrikanternas avlöningsställen, där lönen
utbetalades i klingande mynt eller också och ännu
hellre i klanglösa järnpolletter, vilka
inlöstes endast mot varor i vederbörande
butik. Lugnt, försiktigt och med säker
anpassningsförmåga ledde storindustrin
strömmen av barn och kvinnor in i
fabrikslokalerna.
Folkmängden visade en våldsam
ökning, och maskinernas prestationsförmåga
växte; nya uppfinningar och förbättrin-
gar tillkommo ju också efter hand. Det
mänskliga arbetets intensitet och
produktivitet stegrades. År 1832 kunde en
vävare tillverka nära dubbelt så mycket som
år 1814. År 1823 kunde en 15-årig
maskinvävare leverera 9, år 1826 12 och år
1833 18 stuvar bomullstyg av en viss sort,
medan den skickligaste handvävaren
samtidigt kunde prestera endast 2.
Kostnaden för spinning av ett skålpund
bomullsgarn sjönk från år 1784 till år 1832 till en
tjugufemtedel. Under åren 1819—21
kunde en bomullsspinnare årligen spinna 900
engelska skålpund garn, tio år senare
1,550, under åren 1844—46 2,750 o. s, v.
De lysande ekonomiska resultaten stodo i
samband med den i vidsträckt omfattning
genomförda arbetsfördelning, på vilken
England för länge sedan inriktat sig
genom att uppdela de olika
industrigrenarna på ett sådant sätt, att varje
industridistrikt skulle ha sin egen speciella
tillverkning. Men nu var också arbetarklassen
pressad ner till en ställning av
proletariat.
Själva den nominella arbetslönen hade
under 1800-talets första decennier sjunkit
ned till en nödens nivå. Så länge
arbetaren var ung, stod lönen högst. När han
lämnat ungdomen bakom sig, var han
redan uppsliten under fabrikens rovdrift,
eller också föredrog man yngre och
friskare krafter. Vid undersökning av
åldersförhållandena inom en del
bomullsfabriker i Manchester år 1839 visade det sig
sålunda, att endast 1/2 procent av
arbetarna voro över 45 år.
Dyrt och dåligt bodde arbetarna.
Undersökningar företagna på 1840-talet visa,
hur usla bostadsförhållandena voro ännu
på den tiden. I London var det inte
ovanligt, att man, hustru, fyra à fem barn och
så därtill några släktingar bodde i ett
och samma rum, som till på köpet var
ganska litet. Där arbetade de, där åto de,
och där sovo de. Och hyran var hög.
Beträffande textilindustrin i England
insamlades för övrigt en massa uppgifter
av en rad parlamentariska kommissioner,
som voro verksamma under 1800-talets
tidigare decennier. Maskinerna hade då
medfört längre arbetstid och hastigare ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
