Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1937 - Avtalsuppgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 TEXTIL ARBET ÄREN
Skene, A/B Förenade Yllefabrikernas
samtliga fabriker i Norrköping,
Gamlestadens Fabriker i Göteborg, Malmö
Yllefabriks A/B :s fabrik i Furulund och
Wallbergs Fabriks A/B i Halmstad — som
berördes av förbundsrådets strejkvarning.
De kritiserande förmenade, att "det enda
raka" varit, att omedelbart och i ett
sammanhang klämma till med en generell
strejkvarning. En tidning, som i dylika
situationer alltid plockar fram pekpinnen,
undrade spydigt vad det skulle vara för
mening i att strejka vid "Yfa" i
Norrköping, då man ämnade låta arbetet vid
Bergs A/B fortgå som vanligt och fann
det lika konstifikt att man beträffande
Malmö Yllefabriks A/B nöjde sig med att
gå till aktion allenast vid fabriken i
Furulund. Den herre som här fört pennan —
antagligen vederbörande dagblads
fackliga ljus — svävade alltså i fullständig
ovetskap om att Bergs A/B för länge
sedan uppgått i Holmens Bruks
textilavdelning, vilken i sin tur, i vart fall i
hithörande avseende, är identisk med "Yfa".
Han hade vidare, i motsats till vårt
förbundsråd, icke den blekaste aning om, att
en arbetsnedläggelse vid fabriken i
Furulund måste få som omedelbar följd, att
allt arbete vid samma bolags stora
fabriker i Malmö måste stoppas, detta emedan
Furulundsfabriken är att betrakta som en
nyckelavdelning. Men vi inse det
hopplösa i att av kritiker utav detta slag
begära, att de skola taga reda på hur det i
verkligheten ligger till innan de försöka
sig på att excellera i rollen som
sakkunniga. Att vi här över huvud taget sysslat
med vederbörande tidnings inlägg beror
på att detsamma var typiskt för hela
kritiken på denna punkt mot vår
förbundsledning.
För den överväldigande delen av vårt
förbunds medlemmar stod det nog annars
utan vidare klart varför
förbundsledningen valde att låta denna första
strejkvarning -—• som ju när som helst kunde följas
av en ny sådan -—- omfatta allenast vissa,
men väl att märka mycket betydelsefulla
företag. Förbundsledningen, som den
12—13 januari hade att räkna med en
långvarig öppen konflikt såsom
någonting i det närmaste ofrånkomligt, måste
helt naturligt i första hand tänka på
att göra det möjligt för textilarbetarna
att rida ut den förestående
kraftmätningen. Det gällde att giva konflikten
sådan karaktär, att storparten av de i
densamma indragna kunde erhålla
stad-geenligt understöd även från
Landsorganisationen. Det kan visserligen här
anmärkas, att Landsorganisationens
senaste kongress i princip uttalat sig för
att understöd skall utgå även vid s. k.
anfallsstrider — d. v. s. strider iscensatta
av arbetaresidan i syfte att förbättra
lönerna — i fall då sådan strid igångsättes
av arbetaregrupp, som ligger mycket långt
ned på löneskalan, men förbundsledningen
vågade icke taga det för givet, att
textilarbetarna härvid skulle komma ifråga.
Det var nämligen i första hand skogs- och
lantarbetarna, som vid LO :s kongress
fördes på tal, då det där gällde att
motivera kraven på utvidgad understödsplikt
från LO:s sida. Hade förbundsledningen
redan i första omgången utfärdat varsel
om strejk för hela industrin, och hade
strejken blivit verklighet — vilket man i
det ögonblick beslutet om strejkvarsel
fattades hade all anledning att räkna med
— så hade denna aktion också
odisputabelt fått karaktären av anfallsrörelse. Det
gällde ju icke blott att slå vakt om vad
textilarbetarna tidigare hade, utan att
skaffa dem bättre löner och arbetsvillkor.
Det måste väl under dessa
omständigheter anses förnuftigt och naturligt, att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
