Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1937 - Avtalsuppgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 TEXTIL ARBET ÄREN
vederbörande grupp pius
ackordskompensation stiger till skall även deras lön höjas.
Arbetaresidan var helt naturligt inställd
på att löneförhöjningarna skulle
beräknas på de tidigare utgående lönerna, även
där dessa lågo väsentligt över tarifflönen,
men detta visade sig omöjligt att
genomföra. Däremot är det alldeles uppenbart,
att där tidigare en viss merbetalning
utgått på grund av att arbetet varit förenat
med visst ansvar eller varit särskilt
påfrestande, smutsigt o. s. v. eller på grund
av att vederbörande varit att betrakta
som "förste män", där torde även i
fortsättningen en sådan merbetalning bli
nödvändig. Det har också, redan då detta
skrives, visat sig, att en hel del arbetare,
vilka tidigare, på grund av särskilda
omständigheter, haft en viss "överbetalning",
fortsättningsvis få behålla samma
försprång framför de för övriga arbetare
gällande lönerna, som de tidigare hade i
förhållande till de förutvarande
timlönerna. Det torde vara uppenbart för alla, att
endast en bråkdel av timlönsarbetarna
tidigare haft högre personliga timlöner.
Timlönsarbete utföres, med andra ord, till
alldeles övervägande delen av arbetare,
vilka genom den nu träffade
överenskommelsen fått sina löner höjda med 13, lh
respektive 18 %.
Det ligger nu nära till hands att säga,
att allt detta är gott och väl, att det är
riktigt att de sämst ställda fått sina löner
förbättrade, men att den stora
ackordsarbetaregruppen blivit glömd eller
missgynnad. Även ett sådant påstående är
emellertid ohållbart.
Det är visserligen riktigt att den nu
träffade uppgörelsen med avseende å
sådana ackord som äro införda i s. k. fasta
ackordsprislistor, innebär status quo. Men
— och här anmäla sig åtskilliga men —
var det icke så, att man före den nu av-
slutade avtalsrörelsen allmänt uttalade
den åsikten, att det denna gång framför
allt måste gälla att åstadkomma
förbättringar åt timlönsarbetarna? Jovisst.
Man gick t. o. m. så långt att man
förklarade, att detta mål måste uppnås, även
om det skulle kosta vissa eftergifter
ifråga om de s. k. toppackorden. Nu ha
timlönerna höjts och detta utan att ett enda
toppackord blir reducerat, därest icke
vederbörande arbetare frivilligt gå med på
en reduktion, vilken emellertid icke skall
komma arbetsgivareparten utan andra,
sämre avlönade ackordsarbetare till godo.
Endast den, som har en hum om vad en
allmän ackordsrevision skulle ha kostat
arbetaresidan nu, även om den övre
gränsen för ackorden satts högre än fallet blev
1931, kan tillfullo uppskatta värdet av att
de gamla ackorden fingo stå orubbade.
Väl äro vi medvetna om, att en del fasta
ackord komma att giva mycket klena
överskott, räknat på den nya timlönen, men
skulle vi ha "köpt" en förhöjning av dessa
till priset av en nedskärning av de högre
ackorden till en gräns som motsidan
accepterat, hade vi gjort en mycket dålig affär.
Längre än till status quo ifråga om de
fasta ackorden var det säkerligen icke
möjligt att komma utan öppen konflikt.
Men därför blevo icke ackordsarbetarna
lottlösa, som vi i fortsättningen skola visa.
Det är uppenbart att förböjningen av
tarifflönen kommer även
ackordsarbetarna till godo. Varje ackord skall, liksom
tidigare, giva ett överskott över timlönen
av minst 15 %. Det måste under sådana
förhållanden bli ett bättre ackord då det
skall fastställas på basis av en timlön av
82 öre i stället för, som tidigare, 77 öre
eller på basis av 55 öre i stället för, som
tidigare, 50 öre. Allt talar dessutom för
att den timlönsarbetarna tillerkända
ackordskompensationen i viss mån kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
