Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1937 - Textilarbetareeländet i 1800-talets början. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 TEXTIL ARBET ÄREN
Textilarbetareeländet i 1800-taIets början.
ii.
i slutet av förra artikeln sågo vi hur
de engelska textilindustriidkarna i
början av 1800-talet satte barnarbetarna till
fullkomlig slavtjänst. En överskådlig bild
av hur djupt eländet var på den tiden, kan
man för övrigt få av de missförhållanden,
som den första engelska skyddslagen —
av år 1802 — sökte undanröja. Lagen
förbjöd nattarbete för de s. k.
sockenlärlingarna samt stadgade, att inte mer än
två barn finge sova i samma säng och
gossar och flickor inte i samma rum;
maximalarbetsdagen skulle utgöra 12 timmar,
varunder tillfälle skulle beredas barnen
både till måltider och till en smula
skolundervisning. Slutligen sökte lagen
komma uthyrningen av fattighusbarn till livs.
Hur omfattande kvinno- och
barnarbetet var i England, framgår bl. a. av en
undersökning från år 1889. Av omkring
420,000 arbetare inom textilindustrin
voro över 242,000 kvinnor och över 80,000
under 18 år. De vuxna männen
utgjorde inte en fjärdedel av hela
arbetarstoc-ken. Barnsängskvinnorna fingo arbeta
omedelbart före och efter förlossningen,
och ofta framföddes barnen i själva
fabrikslokalerna. Vården av de späda
barnen försummades; när modern var på
arbete, "lugnades" de små av fostermödrar
och sköterskor medelst opium och andra
farliga bedövningsmedel.
Dödlighetsfrekvensen bland barnen var ohyggligt
hög.
Mot maskinerna inleddes snart en
rasande kamp, och en massförstörelse av
dem försiggick i början av 1800-talet.
Maskinerna hade också skaffat de
fack-utbildade arbetarna en högst farlig
medtävlare i den massa av folk, som kom
strömmande från den engelska
landsbygden, och dessutom blev det en alltjämt
stigande införsel av outbildad arbetskraft
från Irland. Den fattige irländaren
uppträdde här med ett minimum av anspråk
på livet: potatis, te och brännvin, de torf-
tigaste kläder, bara ett enda rum för
hela familjen, ja, om så behövdes, blott en
enda säng och helst därjämte i
boningsrummet plats för den nationella svinaveln.
Med tillhjälp av denna irländska
arbetskraft lyckades det delvis fabrikanterna
att få den "nödvändiga"
levnadsstandarden bland arbetarna och därmed lönen
ytterligare nedpressad. I de större
engelska städerna utgjorde enligt beräkning
irländarna och irländskfödda en femtedel
eller en fjärdedel av hela antalet
arbetare.
Den industriella kapitalismen hade
sålunda fullständigt förryckt arbetarnas
tillvaro. Den hade försatt dem i ett
tillstånd av osäkerhet: osäkerhet till liv och
lem under den ständigt hotande faran
från maskinerna och det osunda
fabrikslivet, osäkerhet i fråga om livets
uppehälle, enär konjunkturväxlingar och kriser
tvingade fabrikerna att ömsevis utvidga
och inskränka verksamheten och
följaktligen krävde tillgång på en industriell
reservarmé.
Nu kom också en den sociala
klasskampens period. I det kaos av varandri*
korsande sociala rörelser, som uppstod,
kan man urskilja två huvudströmmngar:
den ene ville socialt reformarbete på den
bestående ordningens grund, den andra
ville komma just denna grund till livs.
Sistnämnda strömning klöv sig i två
riktningar. Den antingen tog sig uttryck i
öppen aktion, i revolutionära utbrott eller
arbetarresningar, såsom exempelvis det
stora sidenväveriupproret i Lyon år 1831.
Eller också formade den sig till
kommunistiska och sociala teorier, som hotade
grunden och förberedde sinnena.
Det nyssnämnda sidenvävarupproret i
Lyon var en ren arbetarrörelse, byggd på
löneproblemet. De ifrågavarande
arbetarna ledo under ett av utländsk
konkurrens framkallat lönetryck (i Lyon arbeta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
