Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1937 - Kritik, av E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 TEXTIL ARBET ÄREN
Kritik.
Människan är en skröplig varelse.
Många individer leva i den tron, att det
allenast är det egna jaget som på denna
syndiga jord är värt något och taga
därför icke hänsyn till andra intressen än
sina egna. I varje människas bröst lever
och frodas en egoistisk s. k. själ, som vid
varje lämpligt tillfälle gör sig påmind.
Den väcker ibland avundens demon, som
hjälper egoismen att kritisera andra
människors uppfattningar och handlingar.
Det inträffar däremot aldrig, att denna
egoism kritiserar de egna handlingarna.
Kritiken i och för sig kan vara av två
slag; dels saklig, dels osaklig = orättvis.
Saklig kritik har som regel endast goda
följder, medan kritik, som icke är sakligt
grundad, är ytterst skadlig, för att icke
säga farlig. Fackföreningsrörelsen har i
mångt och mycket blivit vad den är tack
vare saklig kritik, som redliga män och
kvinnor levererat densamma under årens
lopp. Utan denna kritik hade rörelsen
säkerligen stannat i utvecklingen, till
skada för både rörelsen själv och samhället.
Men så har också denna kritik varit
förestavad av ärligt uppsåt att gagna rörelsen.
Den sakliga kritiken dominerar
alltjämt, dessbättre. På våra
fackföreningsmöten möter man i de allra flesta fallen
en god vilja till förståelse för vad som är
möjligt eller omöjligt att uppnå med
organisationens hjälp.
Fackföreningsledningarnas handlingar bedömas utifrån
dessa sakliga synpunkter och om kritik
levereras, så finner man i det övervägande
antalet fall, att bakom densamma ligger
intresse för saken och att detta varit
drivkraften. Annars är det ju, tyvärr, så
numera, att man har lust att instämma i ett
yttrande, som fälldes under en debatt, att
viljan att missförstå går som en pest över
världen just nu.
En och annan fackföreningsmedlem
uppträder emellertid alltjämt som "stor"
kritiker och levererar "råskällning" efter
alla konstens regler. Dessa personer äro
dock lätt räknade. Den "kritik" de
avleverera är alltigenom orättvis och saknar
stöd i faktiska förhållanden. Dylik kritik
är skadlig för rörelsen i sin helhet. Ibland
kunna en del medlemmar taga intryck av
demagogerna, men sedan det verkliga
sakförhållandet klarlagts för dem vända
de skrävlarna ryggen. Dessförinnan kan
emellertid mycken skada ha tillfogats
rörelsen. Olust och misstänksamhet kan
ha uppstått, till skada för arbetet i
fortsättningen.
Nedskrivaren av dessa rader har
under sin anställningstid inom
Textilarbetareförbundet vid ett par tillfällen varit
med om att åhöra "kritik", som
sannerligen gränsat till det otroliga. I det senaste
av dessa fall tilldelades förbundsledningen
epiteten "ansvarslösa förrädare",
"francosvin", "oduglingar", o. s. v., allt utan
skymt av ansträngning att bevisa de
utkastade påståendena. Det var lönlöst att
försöka övertyga dessa människor om att
"det finns fler än I, som ha rätt att leva
och ej kränkta bli". Vederbörande
kopplade ifrån all eftertanke och läto käkarna
gå. Dylika bedrövliga episoder måste
man emellertid betrakta som isolerade
utbrott av personer, vilka rätteligen icke
höra hemma i en facklig sammanslutning
och som aldrig gjort sig reda för var det
möjligas gräns går. Skulle "kritik" av
detta slag vara befogad, skulle det också
vara en bjudande plikt för vederbörande
kritici, att avslöja "förrädarna" och
fortast möjligt avlägsna dem från rörelsen.
Det är emellertid lätt att framkasta
beskyllningar och tillvitelser, men det är en
annan sak att bevisa det berättigade i
utfallen.
Det bör dock numera stå klart bland
fackföreningsfolk, att kritiker av det slag,
som jag här sist berört, figurer som
försöka sig på att framstå som sakliga
kritiker, men samtidigt strunta i saklighet och
god vilja till förståelse, i vad som är bäst
för rörelsen, böra förvisas dit där de
egentligen höra hemma: utanför
fackföreningsrörelsen. Renlighet härvidlag
skadar aldrig.
E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
