Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1937 - Olycksfallsersättningsmål inom textilarbetarevärlden. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEXTIL ARBET ÄREN
Olycksfallsersättningsmål inom
textilarbetare världen.
II.
Det sista i förra artikeln omnämnda
ersättningsmålet gällde ett fall av
ledtuberkulos. Vi skola här närmast
fortsätta med att relatera ett lungtuberkulosfall.
Textilarbetaren B., 25 år gammal,
råkade under arbete i fabriken, då han
skulle hoppa ned från en maskinställning,
slå vänstra underbenet mot en stolpe och
stöta högra sidan av bröstet mot golvet.
Blodspottning och starka smärtor i
bröstet uppstodo så gott som omedelbart.
Anmälan om olycksfall i arbete gjordes ett
par veckor därefter, men i det bifogade
läkareintyget, som var daterat dagen
efter olycksfallet, omtalades endast skador
på vänstra underbenet, för vilka B. var
oförmögen till arbete under en tid av
omkring 4 veckor efter olycksfallet.
Även sedan benet blivit bra kände sig
B. inte kry (han led av dålig aptit, hosta
och smärtor i bröstet, senare av nattsvett
och kraftlöshet), och 2 månader efter
olycksfallet uppsökte han på nytt läkaren.
Vid detta tillfälle kunde någon
lungsjukdom inte konstateras, och detsamma tycks
ha varit fallet vid undersökningar de
närmast påföljande månaderna, men 41/2
månader efter olycksfallet konstaterade
samma läkare tydliga symtom av
tuberkulos i högra lungan. Bortåt 9 månader
efter olycksfallet intogs B. på sanatorium,
varvid en utbredd svårartad process inom
högra lungan förelåg samt obetydliga
förändringar inom vänstra lungan.
Kväv-gasbehandling på högra lungan inleddes
omedelbart, och B. blev småningom
förbättrad, så att han 13 år efter
olycksfallet kunde börja arbeta på nytt; han fick
plats inom samma företag som han
arbetat förut.
Ersättning enligt
olycksfallsförsäkringslagen vägrades emellertid B. under
förklaring, att lungtuberkulosen icke
kunde anses ha uppstått genom något
olycksfall. Försäkringsrådet, där besvär
anfördes, inhämtade yttrande från docenten W.,
som anförde bl. a. följande:
B. hade före olycksfallet av allt att
döma aldrig haft några symtom av lung-
sjukdom. Ett tämligen kraftigt våld mot
den högra bröstkorgshalvan, varifrån
sjukdomen sedan utvecklats, hade
förekommit och följts av blodspottning. Denna
kunde antingen vara betingad av en
skörhet i lungvävnaden på grund av redan
förefintliga, eventuellt fullt läkta
tuberkulösa förändringar, eller också kunde den ha
förorsakats endast och allenast genom
olycksfallet, eventuellt vid ett revbensbrott
(bröstsmärtorna talade i viss mån härför).
De egentliga symtomen av B:s
lungtuberkulos hade inställt sig cirka 1 månad
efter olycksfallet och sedan successivt
stegrats. Vid läkareundersökning 2
månader efter olycksfallet förelågo inga för
vanlig fysikalisk undersökning tydliga
lungförändringar, och dylika blevo
konstaterade först efter ytterligare 2l/o mån.
Vid undersökning på sanatoriet efter
ytterligare cirka 4 månader (9 mån. efter
olycksfallet) konstaterades starkt
utbredda förändringar inom den högra lungan
och tecken till lätta, tidiga processer även
inom den vänstra. Allt detta stämde
mycket väl överens med en sjukdomsprocess
av medelsvår typ, som blivit väckt vid
olycksfallstillfället, och sedan oavlåtligt
fortskridit. Att lungförändringar blivit
konstaterade först 4mån. efter
olycksfallet, talade icke på något sätt emot ett
samband.
B. hade antagligen, fortsatte
docenten W., hyst ett frö till sjukdomen inom
sina lungor eller deras lymfkörtlar.
Olycksfallets betydelse kunde ha utgjorts av en
indirekt men omedelbar skada av lungan,
varvid själva lungblödningen eventuellt
kunde ha varit av ytterligare betydelse för
en spridning av sjukdomen; vidare vore i
någon mån att räkna med, att B. blivit
allmänt försvagad och nedsatt till
motståndskraften på grund av olycksfallet.
Docenten W. framhöll, att de
uppgifter, som lågo till grund för väsentliga
delar av ovanstående omdömen, tydligen
lämnats av B. vid en tidpunkt, då frågan
om ersättning för olycksfall i arbete icke
tycks ha varit väckt.
I ett fall av detta slag rådde det
alltid, yttrade docenten W., en viss
osäkerhet huruvida ett tillfälligt
sammanträffande mellan en sjukdoms utveckling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
