Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1937 - Olycksfallsersättningsmål inom textilarbetarevärlden. II - Vårt förbund blir företrätt vid Washingtonkonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 TEXTIL ARBET ÄREN
Vårt förbund blir företrätt vid
Washingtonkonferensen.
Även Sverge sänder representanter till
den s. k. trepartskonferens för
textilindustrin som på Internationella Arbetsbyråns
initiativ och. efter inbjudan av USA:s
president kommer att hållas i Washington i
början av april månad.
Hur den svenska delegationen i sin
helhet blir sammansatt är då detta skrives
ännu icke bekant. Så mycket är dock
klart, att arbetaresidan kommer att
företrädas av bl. a. vårt förbunds ordförande,
Gösta Wennström, och Sverges
Textilindustriförbund av sin verkställande direktör,
E. W. Paues.
ett under samma tid inträffat olycksfall
förelåg, eller om detta verkligen varit av
avgörande betydelse för sjukdomens
uppkomst eller utveckling. Docenten W.
ansåg dock av nu anförda skäl, att B :s
sjukdom med ovanligt hög grad av
sannolikhet kunde anses väsentligen förorsakad
av olycksfall i arbete.
Detta var ju ett klarläggande av
fallet som hette duga. Försäkringsrådet
fann också, att ifrågavarande åkomma
måste anses ha förorsakats av det B.
övergångna olycksfallet, och förordnade om
målets upptagande till ny behandling.
B. skulle alltså få ersättning enligt
olycksfallsförsäkringslagen. Men tror
någon att han fick det? Nej då! Med
stöd av gällande bestämmelser om 10-årig
preskription vägrade
försäkringsanstalten att utge ersättning, och
försäkringsrådet hade ingenting annat att göra än
att fastställa detta beslut. Där ser man
hur det kan gå, om man väntar för länge
med att framställa ersättningskraven.
Ledgångsreumatism är ju en mycket
vanlig sjukdom, men det är inte ofta som
en olycksfallsskada anses som orsak till
densamma. En textilarbetare N. har
emellertid lyckats få den medicinska
sakkunskapen i högsta instans på sin sida
när han vädjat dit för att få ut ersättning
i ett dylikt fall.
N. råkade då han skulle sätta igång
en maskin i väveriet få vänstra
underbenet stött eller skrapat av en maskindel.
Ett skrubbsår uppstod, men det föreföll
så obetydligt, att N. inte fäste sig vidare
därvid utan fortsatte arbetet. Såret
förvärrades emellertid, men först efter 2
månader rådfrågade N. läkare. Efter
ytterligare 1 månad konstaterades
infektion med varbakterier i sårets omgivning
med starkt uttalad rosfeber. N. intogs då
på lasarett, där han vårdades ett par
månader framåt. Under denna
sjukhusvistelse tillstötte varbildningar samt en
akut njurinflammation och N. hade nu
även under sitt febertillstånd symtom
från lederna.
Anmälan om olycksfall i arbete
gjordes 3 månader efter olycksfallet, och N„
tillerkändes ersättning för sårskada och
rosfeber.
Med hänsyn dels till den betydande
allmänna påverkan med njursjukdom och
kvarstående ledbesvär etc., dels till
kvarstående svullnad av det skadade vänstra
benet var N. arbetsoförmögen ända till
omkring 10l/fc månader efter olycksfallet;
därefter förelåg med 50 proc. nedsatt
arbetsförmåga.
N:s ledsymtom förvärrades emellertid
månaden efter det han återgått i arbete
— han hade nu fått ett lindrigare arbete
i textilfabriken — och han blev inom kort
arbetsoförmögen på nytt. Under en tid
av 2 månader vårdades han ånyo på
lasarettet, nu huvudsakligen för
ledsjukdomen, som var starkt uttalad — som det
heter på läkarspråk — med så gott som
alla kroppens större leder ansvällda och
ömmande. Vidare kvarstod besvärande
svullnad å vänstra benet. N>. förbättrades
något, men hade fortfarande ledbesvär,
som voro tämligen starka och tycks ha
gjort honom fullständigt
arbetsoförmögen. N. vårdades härför på badlasarett,
där diagnosen kronisk ledgångsreumatism
sattes.
N. hade utfått ersättning av
försäkringsanstalten för en tid av 8 månader,
men sedermera resolverades, att
ledgångssjukdomen icke kunde anses förorsakad
av olycksfallet, varför ytterligare
ersättning icke kunde utgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
