Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1937 - Socialism, demokrati och fascism, av F. J—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILAR BET ÄREN
85
klasser och intressegrupper att medelst
våldsåtgärder omintetgöra demokratiens
utnyttjande av arbetarklassen. Fascismen
är nämligen en tydlig erinran härom och
en typisk företeelse av detta slag. Dess
mål är att med våld utrota demokratien,
slå ned den socialistiska arbetarerörelsen
och upprätta på våldsmedel grundade
fascistiska diktaturvälden. Diktaturen är
demokratiens rena motsättning och
ärkefiende. Det ligger därför konsekvens i
fascisternas uppträdande, när de i första
hand gå till storms mot demokratien och
i andra hand mot den socialistiska
arbetarrörelsen, vilket i vart fall är
karakteristiskt för deras framfart i Italien och
Tyskland samt för deras agitation i vårt
land. Demokratien bildar den oundvikliga
grundvalen för uppbyggandet av en
socialistisk produktionsordning och genom
demokratiens verkningar når arbetarklassen
den mognad den behöver, för att kunna
genomföra socialismen. Genom
tillintetgörande av demokratien skulle de
väsentligaste förutsättningarna för socialismens
genomförande sålunda upphävas.
När man i dessa dagar från fascisthåll
söker inbilla de breda folklagren, att
demokratien i själva verket blott är en
värdelös dekoration, som med lätthet kan ryckas
av samhället och för alltid avlägsnas, så
har man emellertid anledning fråga sig,
om dessa sabexns tillbedjare verkligen
kommit så långt i sin fåfänga villfarelse, att de
tro på vad de säga. Ett diktaturtillstånd
kan aldrig bli varaktigt. Demokratien kan
icke i längden, om än tillfälligt,
undanhållas ett folk. I historien föraktas våldets
stater överallt. Hos ett folk, där
demokratien erövrats genom en rad av revolutioner
och övermänskliga ansträngningar, där
demokratiska rättigheter äro rotfasta sedan
decennier och århundraden, där folket
genom demokratien tilltvingat sig de
härskande klassernas respekt, hos ett sådant
folk kan demokratien aldrig för alltid
utrotas. Så länge diktatorerna ha
våldsmedlen i sina händer, kunna de tygla och
behärska den värnlösa massan, men så fort
detta icke längre är fallet, skall luften
komma att genljuda av frihetssånger och
segerfanfarer för demokratien. Detta
antyder tydligt nog den rika förekomsten av
blodiga revolter under bourgeoisins
revolutionära epok och de otaliga
arbetareupploppen under storindustrialismens
genombrottsår.
Blott i ett enda avseende är diktaturen
överlägsen demokratien, och det är ifråga
om att föra krig, vilket var känt redan av
de gamla romarna. Men i alla andra
hänseenden är diktaturen som regeringsform
underlägsen demokratien. Alla försök att
bygga upp samhällen på diktatorisk väg ha
misslyckats. Under 18 :de århundradet
försökte jesuiterna i Paraguay i egenskap av
den överlägsna klassen att med diktatorisk
makt organisera den indianska
urbefolkningens arbete. Företaget var så till vida
verkligen beundransvärt, som man i stället
för våld använde sig av att vinna
befolkningens tillgivenhet för att nå sitt mål.
Men planen strandade på frånvaron av
demokrati. I de nutida diktaturstaterna
befinner man sig inför stupet av en
oberäknelig avgrund. Samhällsorganisationerna
äro i upplösning. Det ekonomiska
återuppbyggandet har strandat på bristen av
frihet, säkerhet och laglighet, som äro
nödvändiga samhällsförbindelser i ett nutida
kultursamhälle. Samhällskänslan håller
på att dö. Den politiska organisationen är
övercentraliserad och det politiska livet ett
kasernliv. Den vapenlösa folkmassan är
trött på att se väpnade fascisthorder
överallt. I den internationella politiken oroar
det fascistiska inslaget med ständiga
krigshot och strävandena att frambesvärja
inbördeskrig.
Men huru oroväckande och nedslående
de av den fascistiska reaktionen skapade
förhållandena än äro både nationellt och
internationellt, så får detta på intet sätt
rubba tillförsikten hos socialismens
anhän-gare och demokratiens vänner. Nu mera
än någonsin gäller det att verka för
socialismens ideal och att utveckla demokratien.
Ju mera demokratisk en stat är, desto mer
beroende äro statens maktmedel, även de
militära, av folkstämningen, och ju större
lidelsefullhet skola arbetarna utveckla vid
försvaret av demokratien. Alltså framåt!
Ingen klenmodighet får finnas. Framtiden
skall tillhöra utvecklingens och
framåtskridandets banerförare.
F. J-^n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
