Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1937 - Socialism, demokrati och fascism, av F. J—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
TEXTIL ARBET ÄREN
Socialism, demokrati och fascism.
Socialismens mål är, kort och gott, att
skaffa frihet och bröd åt alla människor.
Friheten är därvid icke mindre viktig än
bröd. Även de besittande klasserna ha
kämpat för sin frihet och ej sällan pålagt
sig stora offer av gods och ljutit döden för
dess skull. Behovet av frihet och
självständighet ligger i människans natur lika
mycket som behovet av näring. Och man
torde kunna säga, att det är i denna punkt
som socialismen och demokratien först
mötas.
Den moderna socialismen syftar icke
blott till en samhällelig organisation av
produktionen, alltså en ny
produktionsordning, utan också till en
demokratisk organisation av samhället i
politiskt och kulturellt avseende. Av alla de
politiska system, vars praktiska
verkningar vi hittills varit i tillfälle att studera, är
nämligen demokratien den form av
samhällspolitik, som mest gynnat det
samhälleliga framåtskridandet och inneburit den
frihet och individuella säkerhet, varav
människorna i sin verksamhet i det nutida
samhället äro i behov. Socialismen och
demokratien äro därför oskiljbart
förbundna med varandra. En samhällelig
produktion utan demokrati är tänkbar och
kan mer eller mindre tillfälligt bilda
grundvalen för den mest anstötliga
despotism eller diktatur, men socialismen som
varaktig produktionsordning utan
demokrati är vare sig tänkbar eller möjlig. Vad
man därvid på sin höjd kan åstadkomma
är allenast en avskräckande vrångbild av
ett socialistiskt tillstånd, där man bland de
mest karakteristiska kännemärkena skall
återfinna politiskt slaveri och ekonomiskt
armod i stället för fria människor och det
lyckobjudande välstånd, som vi
eftersträvat och väntat oss.
För den socialistiska arbetarrörelsen
har demokratien städse varit och är
alltjämt oumbärlig. Utan en viss grad av
demokrati hade det icke varit möjligt att
organisera arbetarna och sprida socialistisk
upplysning ibland dem. Församlingsfrihet,
pressfrihet och en hel del andra
demokratiska rättigheter ha varit av den allra
största betydelse under arbetarrörelsens upp-
växande. Genom demokratiens ökade
landvinningar ha klassmonopolen för
kunskapsförvärvet och bildningen blivit
upphävda och hindren för den allmänna
folkbildningens framsteg raserade. Det
sociala inflytande, som arbetarna i dag äga, ha
de mindre socialismen än demokratien att
i främsta rummet tacka för. Det är
demokratien, som öppnat och vidgat
möjligheterna för arbetarna att skaffa sig
vetande och insikter i både samhälleliga och
socialistiska angelägenheter. Och i
framtiden torde förbundet mellan socialismen och
demokratien sannolikt bli av ännu större
betydelse. När kapitalismen ej längre kan
utveckla sig och de sista hållpunkterna för
dess existensberättigande upphöra att
fungera, då gäller det för arbetarklassen och
dess allierade att vara tillräckligt talrika,
mogna och tillräckligt starka för att hävda
sin makt och sina demokratiska
rättigheter. Befolkningens flertal måste vara
vunnet för samhällets reorganisering i
socialistisk riktning.
Det är emellertid fullständigt oriktigt
att i demokratien se ett medel och i
socialismen ett mål. Båda äro nämligen medel
för samma mål, människornas befrielse ur
andlig, politisk, ekonomisk och kulturell
förnedring. I den moderna
arbetarrörelsen ingå därför socialismen och
demokratien som likvärdiga integrerande delar och
bilda tillsammans en enhetlig
samhälls-åskådning, enligt vilken majoritetens
bestämmanderätt är nödvändig för en fri och
gagnrik samhällsutveckling, samtidigt som
politisk självständighet och skydd för
minoriteten även är ett oeftergivligt villkor
härför. Folket i sin helhet måste äga
kontroll över samhällsmakten och
regeringsmakten vara underkastad den allmänna
rösträttens utslag. Folkets suveränitet
skall vara höjd över all diskussion, liksom
rätten att göra motstånd mot varje
tyranniskt försök att kränka och undertrycka
folkviljan. Reaktionära minoritetskupper
måste i det allmännas intresse på det
eftertryckligaste slås ned.
Det råder intet tvivel om att man i
demokratiska stater, där arbetarnas makt
växer, måste räkna med försök av andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
