Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1937 - Rätt eller orätt — paragraf 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
TEXTIL ARBET ÄREN
Rätt eller orätt — paragraf 23.
Paragraf 23 i Svenska
Arbetsgivareföreningens stadgar innehåller som bekant
bland annat följande bestämmelse:
"I kollektivt avtal, som upprättas
mellan delägare eller medlem i föreningen och
fackförening eller fackförbund, skall
intagas bestämmelse, att arbetsgivaren har
rätt att fritt antaga och avskeda arbetare,
att leda och fördela arbetet och att
begagna arbetare från vilken förening som helst
eller arbetare, stående utanför förening."
Det är ord detta och inga visor!
Här bestämmes, ensidigt, generellt och
en gång för alla, vad avtalen på en mycket
viktig punkt skola innehålla. Här gives
ingen plats för praktisk mondism — icke
ens för förhandlingar. Här dikteras.
Här är makten rätt.
Rätt att fritt avskeda ...
Rätt, med andra ord, för varje
arbetsgivare, som anslutit sig till Svenska
Arbetsgivareföreningen — vidsynt eller
småaktig, människokännare eller ej, dugande
eller oduglig, mänsklig eller skurkaktig —
att, när han så vill, fritt kasta en eller tio
eller hundra arbetare, med eller utan
försörjningsplikt mot andra människor, ut
från arbetsplatsen, ut i arbetslöshet, ut i
ett liv av halvsvält och spring hos de
samhälleliga hjälporganen.
Här är icke fråga om att avfordra
dem, som man utrustar med fullmakt in
blanco, att fritt handskas med människor
ungefär som de vilja, bevis på att de äro
kompetenta att sköta de angelägenheter
man anförtror dem. Här har man — och
gör det tydligen alltjämt — resonerat som
så, att den som av en vis försyn begåvats
med äganderätt till en fabrik eller annat
arbetsföretag — det må ha skett genom
visad duglighet, arv eller "fördomsfri’’
spekulation — den människan är också
utan vidare som klippt och skuren, att i
mycket viktiga avseenden ha oinskränkt
makt och myndighet över hundra- eller
tusentals människor med skiftande anlag,
kynnen och sätt att reagera.
Man torde få leta länge i under de
senaste årtiondena tillkomna stadgar och
statuter, för att hitta ett motstycke till
paragraf 23 i Svenska
Arbesgivareför-eningens stadgar — andra
arbetsgivaresammanslutningars statuter då
naturligtvis oräknade. Detta, att en gång för alla
bestämma, att en del av de allra viktigaste
angelägenheterna, som regleras genom de
stora kollektivavtalen, skola förklaras
tabu för arbetaresidans vidkommande, för
att i stället ordnas i kraft av diktat från
arbetsgivarepartens sida, vittnar om en
mentalitet, som väl utan överdrift kan
kallas antidemokratisk, bornerad och
över-maga.
De upplysta herrar, som frekventera
fullmäktigesammanträden och stämmor
inom Arbetsgivareföreningen, synas
emellertid alltjämt sätta mycket högt pris på
sin paragraf 23. Stadgarna ha upprepade
gånger — om vi icke misstaga oss också
helt nyligen — varit underkastade
översyn och ändringar. Men den
diktatorsfullmakt, som föreningen i och med
paragraf 23 förärade sig själv vid en tidpunkt
då både Mussolini och Hitler voro lika
litet kända som vem som helst annan
dödlig, denna diktatorsfullmakt bevarar man
tydligen alltjämt som en relik, som
någonting fast och oföränderligt i en värld där
annars så mycket flyter och förändras.
Kejsare må abdikera, riken störta
samman, maktbud ersättas med rättsregler,
arbetarna skaffa sig medinflytande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
