Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1938 - Skola arbetarna äntligen få ordentlig semester?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEXTIL ARBETA REN
Semesterförhållandena vid årsskiftet
1936—1937.
Av undersökningar, som socialstyrelsen utfört
angående kollektivavtalens bestämmelser om
semester vid årsskiftet 1936—1037 och angående
semesterförhållandena för vissa anställda i allmän
och enskild tjänst, framgår, att de s. k.
privat-anställda i allmänhet ha en årlig semester om
minst två veckor. Det har nämligen visat sig,
att av denna grupp enligt arbetsgivarnas
uppgifter omkring 17 % och enligt arbetstagarnas
uppgifter blott 11 % ha en semester, som är kortare
än två veckor. I fråga om arbetarna äter visar
det sig, att icke mindre än 60 % av de
semester-berättigade arbetarna ha en semester, som är
kortare än sex arbetsdagar. En semester om jämnt
sex dagar ha 26 % av de semesterberättigade.
En semester om tolv arbetsdagar eller mer ha
endast 4 % av arbetarna.
Semesterfrågan har i vårt land för
industriarbetarnas del reglerats genom kollektivavtal. Vid
årsskiftet 1936—1937 funnos 5,448 avtal berörande
574,028 arbetare eller 74,8 Vo av hela antalet
kollektivavtalsberörda arbetare med bestämmelser om
semester av längre eller kortare varaktighet.
Det är naturligtvis de rena säsongyrkena, som
falla utanför och som sakna bestämmelser om
semester. De kollektivavtalsberörda arbetarna
inom byggnadsindustrin uppgick till 73,399, inom
träindustri och skogshantering funnos 60,957 och
inom jordbruk och fiske 35,806, vilka samtliga
saknade semester. Tillsammans funnos
registrerade 1,462 avtal för 193,635 arbetare, som saknade
bestämmelser om rätt till semester.
Kollektivavtalens bestämmelser om
semesterrätt.
En sammanställning av kollektivavtalens
bestämmelser om villkoren för erhållande av
semester ger vid handen, att i 4,913 avtal berörande
501,902 arbetare eller 87,4 % av hela antalet
semesterberättigade arbetare kravet på en viss,
kortare eller längre anställningstid gäller såsom
förutsättning för rätten till semester. Enligt 668
avtal med 40,224 arbetare erfordras sålunda
härför en anställningstid av 1—4 månader, enligt
2,258 avtal med 289,956 arbetare över 4 till 6
månader, enligt 1,937 avtal med 149.956 arbetare
7—12 månader och enligt 50’ avtal med 21,766
arbetare mer än 1 års anställning. För det
övervägande antalet arbetare eller 57,5 % uppgår så-
lunda den anställningstid, som erfordras för rätt
till semester, till högst 6 månader, för 26,1 % till
7—12 månader och endast ett relativt mindre
antal fall till över 1 år.
Vikten av att arbetarna tillerkännas en
semester av tillräcklig längd anse de sakkunniga vara
så stor, att man bör bortse från betänkligheterna
i ett ingrepp i den principiella avtalsfriheten för
parterna på arbetsmarknaden. Ingreppet genom
lagstiftning bör dock ej göras större än vad som
kan anses vara nödvändigt ur ren
rekreationssynpunkt och som kan vara lämpligt och möjligt ur
ekonomiska synpunkter.
De sakkunniga förorda med hänsyn härtill att
tvingande bestämmelser angående rätt till
semester nu genomföras för i princip samtliga
löntagare. Lagen kommer att ge samma förmåner åt
alla arbetstagare. Den av kommittén angående
privatanställda föreslagna kategoriklyvningen
avvisas sålunda av de sakkunniga.
Minimikaraktä-ren innebär, att det ankommer på de olika
grupperna av arbetstagare att själva med egna medel
söka antingen bibehålla rätten till en längre
semester än den genom lagstiftningen bestämda eller
ernå en sådan förmånligare ställning.
De grundläggande bestämmelserna angående
rätt till semester ha utformats så, att semesterrätt
uppkommer för den arbetstagare, som varit
anställd minst fyra månader hos samma arbetsgivare
eller företag. Villkoret om minst fyra månaders
anställning kombineras med krav om att visst
arbete utförts. Semesterrätt belöper nämligen endast
på månad, under vilken arbetstagaren utfört arbete
minst 18 dagar. För varje sådan månad utgör
semesterrätten en dag. Med arbetad tid har
jämställts semestertid samt tid, varunder
arbetstagaren till följd av olycksfall i arbete eller
yrkessjukdom varit hindrad att arbeta samt slutligen också
tid för tjänstgöring vid repetitionsmöte.
Säsongarbetarna äro icke principiellt
undantagna.
Kvalifikationsperioden har bestämts till
kalenderåret för samtliga arbetstagare. Detta betyder,
att antalet semesterdagar under ett löpande
kalenderår är för varje arbetstagare beroende på hans
anställnings- och arbetsförhållanden under närmast
föregående kalenderår.
Vad speciellt beträffar säsongarbetarna och
frågan om, huruvida dessa grupper böra inordnas
under lagstiftningen, framhålla de sakkunniga att
utformningen av kvalifikationsbestämmelserna är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
