Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1938 - Förhandsförhandlingar eller direkt avtalsuppsägning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TEXTIL ARBETA REN
Förhandsförhandlingar eller direkt
avtalsuppsägning?
Uppsägningen av ett eller flera stora,
riksomfattande arbetsavtal medför alltid en viss
oro och irritation. "Nyheten" sprides och
kannstöperierna om en förestående
kraftmätning mellan avtalsparterna äro snart i full
gång. Pressen kommenterar och dess
kommentarer bli ofta — i vart fall alltför ofta
—■ av sådant slag att de verka mera hetsande
och tillspetsande än lugnande och
utjämnande. Stämningen jagas upp. Beställare av
varor eller tjänster, i första hand då
utländska och sådana, som önska få sina order
effektuerade på kort tid, bli betänksamma och se
sig om efter leverantörer på andra håll, där
arbetsfreden kan anses mera tryggad. Av
avtalsuppsägningarna berörda företag låta sig
också ofta påverkas att avstå från större
beställningar ocli arbetsuppgifter. Även om
konjunkturläget i övrigt är det allra bästa
kan på detta sätt en avtalsuppsägning
medverka till en betydande minskning av
arbetsmängden, till skada för båda avtalsparternas
intressen. Lägger man därtill att de av
avtalsuppsägningarna berörda arbetarna i stor
utsträckning lägga om sin hushållning,
vinnlägga sig om att knappa in och spara vad de
förmå till en eventuellt kommande konflikt,
så står det, då fråga är om avtalsrörelser
inom viktiga industrigrenar och berörande
10,000-tals arbetare, utan vidare klart, att
redan en avtalsuppsägning kan få rätt
ingripande verkningar. Striden börjar, i och med
denna ömsesidiga anspänning, detta
avvaktande och lurpassande, i verkligheten långt
innan den tagit sig uttryck i strejk eller
lockout — om nu sådana åtgärder över huvud
taget bli aktuella eller visa sig ofrånkomliga.
Om detta ha parterna på arbetsmarknaden
här i landet varit fullt medvetna sedan åt-
skilliga år tillbaka. Ehuru man på båda
sidor säkerligen sett sig om efter och
övervägt möjligheter att mildra verkningarna av
de direkta avtalsuppsägningarna, så synes
man ha dragit sig för att taga initiativ i syfte
att introducera en ny metod. Man har
härvidlag, liksom ifråga om så mycket annat,
haft svårt för att övergiva den gamla och
beprövade taktiken. I alldeles särskild grad
gäller detta tydligen om arbetsgivaresidan.
Då Landsorganisationen under
eftersom-maren 1937 kallade de förbund, vilkas avtal
voro uppsägbara till eller omkring årsskiftet,
till överläggningar, då man härvid från
Landsorganisationens sida pekade på de
avigsidor, som de direkta avtalsuppsägningarna
ha, och då man vid denna konferens betonade
betydelsen av att inleda
förhandsförhandlingar, togs emellertid från arbetarsidan ett steg,
som, trots att metoden med
förhandsförhandlingar tidigare praktiserats i några få fall,
fick karaktären av initiativ. Tidigare hade
nämligen förhandsförhandlingarna varit
inskränkta till att gälla smärre justeringar av
och förtydliganden i avtalen. Nu gällde det
att få upp jämväl betydelsefulla lönefrågor,
ackordsbestämmelser etc. till behandling, utan
att avtalen dessförinnan blivit uppsagda.
Detta LO-ledningens initiativ har som
bekant gjorts till föremål för mycken och ordrik
kritik från vad man skulle vilja kalla den
professionella fackliga oppositionens sida. Det
skulle kantänka innebära ett definitivt
beträdande av mondismens väg. Med betydligt
större iver än tyngd har man förfäktat, att
arbetarna icke haft eller kunna få några som
helst obehag av de direkta
avtalsuppsägningarna; att inledandet av
förhandsförhandlingar ensidigt komme att gynna företagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
