Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1938 - Textilarbetareinternationalens Generalråds årssammanträde - Förhandsförhandlingar eller direkt avtalsuppsägning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 TEXTIL ARBETA REN
o. s. v. Kritiken ifråga kan emellertid tagas
med knusende ro. Icke minst sedan det visat
sig, att bortåt 70,000 arbetare, genom
förhandsförhandlingar ocli utan att tillgripa
avtalsuppsägning, vid senaste årsskiftet
lyckades förbättra sina löner och arbetsvillkor i
övrigt i ungefär samma grad, som de
arbetargrupper, vilka vid samma tidpunkt fingo sina
löner reglerade efter avtalsuppsägningar.
Man fick så att säga svart på vitt på att
avtalsuppsägningen som sådan "verkade det
visserligen icke" utan fastmera orden vid
förhandlingarna.
Fackföreningsrörelsen har aldrig velat
strid till varje pris. Den öppna striden har
alltid betraktats såsom något man i det
längsta borde undvika. Sedan långt tillbaka har
det framstått såsom oomtvistligt, att en
löneförbättring, som kan vinnas utan konflikt, är
en mycket mera reell framgång än en
löneökning, vilken kommit som plåster på såren
efter en kanske flera månader lång konflikt
och som kanske icke ens varit tillräcklig för
att täcka de direkta "krigskostnaderna" i
form av förlorad arbetsförtjänst och
utbetalat understöd.
Medan rörelsen var svag kommo de öppna
striderna tätt. Varför ? Jo, framför allt
därför att arbetardelegaternas ord vid
förhandlingsbordet på den tiden icke hade samma
tyngd som de fått sedan rörelsen vuxit sig
stark både ifråga om anslutning och
ekonomiska resurser. De senaste årens
erfarenheter säga oss att skillnaden mellan vad en väl
organiserad och stridsberedd arbetargrupp
kunnat uppnå genom fredliga förhandlingar
å ena sidan och genom öppen strid å den
andra i regel varit hårfin. Organisationens
styrka och stridsberedskap har gjort sig
gällande redan vid de förhandlingar, som
föregått konflikten. Motsidan har som regel,
redan innan strid utbrutit, dragit sig tillbaka
till de positioner i vilka den räknat med att
kunna uthärda en öppen konflikt.
Med detta i minnet och sedan numera
praktiskt taget alla större av de till
Landsorganisationen anslutna förbunden gjort
avtalskonferenserna till en slags institution, bör
tveksamheten med avseende på inledandet av
förhandsförhandlingar kunna skrinläggas.
Ingen skulle förlora därpå.
Om parterna inom ett visst avtalsområde
enas om att inleda förhandsförhandlingar
torde det emellertid vara av vikt att dessa
komma igång relativt tidigt och icke alldeles inpå
den tidpunkt då sista uppsägningsdagen så
att säga står för dörren. Så lång tid bör
under alla omständigheter tillmätas att
parternas förhandlare, redan innan frågan om
avtalsuppsägning eller ej pockar på ett
avgörande, ordentligt hunnit "känna varandra på
pulsen". Därutöver bör, i vart fall
arbetar-sidans förhandlare, ha så pass lång tidsfrist
att de hinna avlägga rapport inför en för
ändamålet inkallad avtalskonferens, som får
att avgöra om de uppnådda resultaten skola
(Forts, från sid. 34.)
ningen innebar ett visst utbyte av
erfarenheter; samt
frågan om kollektiva arbetsavtal, som
också ägnades en hel del uppmärksamhet.
Tisdagen den 10 maj hade storparten av
deltagarna i sammanträdet företräde hos den
tjeckiska republikens president, Eduard
Be-nesj, som därvid i ett anförande gav en
exposé över de angelägenheter som för
ögonblicket i första hand pockade på det
tjeckiska folkets och den tjeckiska statsledningens
uppmärksamhet.
Nästa ordinarie sammanträde med
Generalrådet kommer att hållas i Stockholm, med
början andra måndagen i maj 1939.
Yid sammanträdet i Prag var vårt
förbund företrätt av förbundsordföranden, Gösta
Wennström, och förbundssekreteraren, J. A.
Holm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
