Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1938 - På resande fot, av Mitzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
87
stauranger, i spårvagnar och butiker hör man
naturligtvis alltid hitlerhälsningen, och på de allra
flesta butiksfönstren har man klistrat upp anslag
om "arisches Geschäft" eller "tysk firma sedan
100 år" o. s. v.
Ännu värre är det i Pratern, Wiens berömda
sport- och nöjesplats. Varenda salustånd har
hakkorsflagga och en skylt om det ariska
ursprunget eller dess ariska innehavare. Jag går
runt överallt för att söka upptäcka något enda
litet stånd utan dessa anslag, men det finns helt
enkelt inte något sådant, även om det i en del
fall sitter så i skymundan som möjligt. En
korvgubbe har till och med satt ihop ett rim, som
innehåller en uppmaning till den som känner sig
som tysk och som vill göra affärer i gubbens
stånd att hälsa "tyskt".
Det är groteskt, det verkar konstlat. Alla kan
naturligtvis inte vara så begeistrade och ha så i
en handvändning hunnit ändra sig, men det hela
är ju också påbjudet, hör jag senare. Ute bär
man hakkorsmärket, men så fort man kommer
inom dörrarna slänger man det. Åtminstone gör
en hel del så, de som ångrat att man gått med på
Anschluss. Men, förklarar man, det hela hade
gått så hastigt. Andra återigen är nöjda och
hänvisar till den reducerade arbetslöshetssiffran,
från 600,000 till ungefär hälften, men man
reflekterar inte över att den hastiga sänkningen beror
på att största delen absorberats i
rustningsmaskineriet, direkt eller indirekt. Det är kanske också
mänskligt och förklarligt att man efter en lång
tid av arbetslöshet och oro accepterar vad som
helst för att åter söka komma in i gängorna. Man
får dock den uppfattningen, att österrikarna
väntar sig en hel del av Hitler, som de synes över
huvud taget ha accepterat därför att han är deras
landsman, men om han inte infriar sina löften
blir det troligen synd om honom, då österrikarna
säkerligen kommer att reagera på ett helt annat
sätt än tyskarna.
överallt påminnes man om den
"revolutionerande" händelsen. I det f. d. kejserliga slottet
Schönbrunn hälsar vakten med utsträckt arm lika
automatiskt som han berättar om dyrgriparna i
de praktfulla salarna, men han stryker också lika
automatiskt av mössan då vi passerar det rum.
där kejsar Franz Josef utandades sin sista suck.
Det är endast i de minnesrika trånga gränderna
i det gamla Wien man kan ströva omkring i lugn
och ro och nästan glömma att något särskilt hänt.
Men så fort man kommer ut ur dessa blir
stämningen en annan. Platsen framför Wiens vackra
Wiens rädhus i nattbelysning.
rådhus har naturligtvis fått namnet "Hitlerplatz",
men ännu ser jag skylten "Dolffusstrasse" på en
gata. I dunklet inne i den katolska St.
Stephans-domen brinner vaxljusen framför den
blomster-smyckade madonnabilden och människorna
knäböjer och gör korstecknet, medan strax utanför
domen allt möjligt krimskrams med Hitlers
porträtt eller hakkorsmärket säljes. Inte så långt
därifrån har "der Stürmer" allt annat än
smakfulla karikatyrer av kända judar i sin
anslagstavla och utlovar genom särskilt anslag
ytterligare och ännu "kvickare" sådana. Och ändock
tycks man ha en viss respekt för judarna. En
"arisk" dam, som jag går in tillsammans med på
ett judiskt kafé, som hon känner till, tar t. ex. av
sig sitt hakkorsmärke och stoppar det i fickan så
fort vi kommer innanför dörren. I ett anfall av
opposition mot de rådande förhållandena erbjuder
hon mig märket till och med.
I Salzburg, den pittoreska och vackert belägna
staden, där de berömda festspelen går av stapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
