Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1938 - På resande fot, av Mitzi - En textilarbeterska om studieveckan i Stockholm den 13—19 juni 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
89
Värdshuset Vita Hästen,
som alltså är något mer än bara en operettfantasi.
på. Förvånad över en sådan partiskhet undrar
jag naturligtvis, vad detta skall betyda, och
nazisten förklarar, att man funnit att judar med
förkärlek begagnar sig av denna väg för att söka
smuggla ut sina tillhörigheter, och att detta
antagligen är anledningen till att mina reseffekter
dissekerats så ingående. Jag inser ju förstås
inte, att det förklarar partiskheten, men han
pratar bara på. Han berättar, att den närmaste
veckan efter Anschluss hade man på 2 dagar
funnit omkring fem miljoner österr. skilling hos
flyende judar. Han påstår, att man ordnat
"fisket" så raffinerat, att man låtit de resande
byta vagn innan gränsstationen och sedan
kunde man i lugn och ro plocka fram de pengar och
värdepapper, som gömts bakom soffryggarna.
Jag drar en suck av lättnad då tåget passerar
gränsen. I Buchs på schweiziska sidan kan
man åter andas fritt. Inga valutadeklarationer,
inga detaljerade undersökningar av ens bagage.
Det är en frihet, som gränsar till det ofattbara
efter alla rigorösa restriktioner och förordningar.
Mitzi.
En textilarbeterska om studieveckan i
Stockholm den 13—19
juni 1938.
Undertecknad var en av de lyckliga
textilarbetarekvinnor, som bereddes tillfälle att
bevista Nordiska fackliga studieveckan i
Stockholm den 13—19 juni i år och vill jag därför,
genom att delgiva mina kamrater de intryck
jag fick vid kursen, söka få dem att förstå att
icke minst vi, alla oskolade och kanske en
smula likgiltiga kvinnliga
fackföreningsmedlemmar, behöva deltaga i dylika kurser.
Vi voro sammanlagt 500 deltagare i
kursen och redan första dagen, ja, första
halvtimmen var det slut med den eventuella
likgiltigheten. Undan för undan sopades den bort,
samtidigt med de mindervärdighetskomplex
åtskilliga av oss säkert burit på. Från att
bara ha varit namn i en matrikel, kände vi på
oss att vi voro kvinnor, som måste och som
skulle kämpa för våra rättigheter.
Alla föreläsningarna voro utmärkta och
givande ■—• mest vill jag kanske framhålla
Kerstin Hesselgrens föreläsning om
Internationella arbetsbyrån i Genève och Sigvard
Cruses intressanta föredrag om
fackföreningarnas sociala verksamhet. Båda talade med
sådan övertygelse, att vi alla rycktes med.
Men, som sagt, alla föreläsningarna voro bra
och lagda så, att vi utan svårighet kunde
tränga in i de ämnen de olika talarna
avhandlade.
Jag vill göra alla fackföreningar och
deras styrelser uppmärksamma på dessa
kursers betydelse. Ha ni inga medlemmar, som
visa verkligt intresse för det fackliga arbetet,
så skicka till kurser som denna kvinnliga
medlemmar, som ha iakttagelseförmåga, och
jag är övertygad om att de återvända som i
bästa mening aktiva och arbetshågade
medlemmar.
Vårt förbund hade 27 medlemmar med vid
denna kurs. Jag skulle önska att vi nästa år
kunde få med dubbelt så många.
Och så till slut, alla arbetande kvinnor -—
tro icke att dessa kurser äro så gravallvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
