Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1938 - På resande fot. II, av Mitzi - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
TEXTIL ARBET ÄREN
ordbrukarbanken
Aktiekapital 20,000,000
Kassafack Gottgör högsta gällande
Notariatavdelning ränta å insatta medel
Och rådet visar sig vara mer än väl befogat.
Autorailen kommer susande som en stor
bull-dogg, snuddar endast förbi perrongen, tycker jag,
stannar i varje fall nätt och jämt så länge att jag
kommer upp med mina väskor. Jag hinner inte
stänga dörren, förrän den rusar i väg blixtsnabbt.
Med svindlande fart går färden till Lyon,
sidenstaden par préférence.
I Lyon möts förgängen tid och nutid på ett
alldeles särskilt sätt. I det gamla Lyon kan man
ströva omkring kvarter efter kvarter till
ackompanjemang av det karaktäristiska ljudet av
hemarbetarnas vävstolar eller i stadsdelar, där
dunket och dånet förråder grottekvarnens ständiga
malande. Här finns också labyrinter av gator
och gränder, där man har svårt att finna sig till
rätta, med gamla stenhus, där trappuppgången
ligger fullkomligt i mörker, så att man måste lysa
sig med ficklampa för att inte riskera att bryta
armar och ben av sig. Här och där lyser det i en
liten bod. Det är en skomakeriverkstad eller en
tvättinrättning, som har öppet fastän det är så
sent på kvällen, vid tiotiden, men man är sin egen
mästare, man behöver inte ta hänsyn till
40-timmarsveckan. Annat är det med de stora
affärerna; de måste ha stängt viss dag i
veckan, om de inte har tillräckligt med folk att
alternera med.
I en av dessa gamla, visserligen mycket pit-
toreska men ack så obekväma kåkar finner jag
efter mycket sökande Jeanne Chevenard, de
franska fabriksarbeterskornas talesman, kvinnan
med det varma hjärtat för sina medmänniskor,
som arbetat och slitit ut sig för att hjälpa sina
kamrater och som trots många gånger visad
tanklös otacksamhet bara arbetar vidare. Hon har
här i Lyon grundat ett hem för arbeterskor, där
de kan äta middag för en billig penning och där
de kan träffas och diskutera dagens händelser
och bekymmer. Hennes goda hjärta har också
räckt till att räcka en hjälpande hand åt
flyktingar. Hon personifierar det goda hos
fransmännen, hon utgör ett talande bevis för att de,
förutom sitt glada, livliga sätt, kan ha ett hjärta
av guld.
Men Lyon är, som sagt, också modernt,
särskilt i bostadshänseende. Här finns en massa
nya bostadskvarter, men även stora, moderna
sjukhus och barnbördshus. En hel liten stad av
nästan vackra, praktiska funkishus med
hypermoderna våningar har vuxit upp. Man påstår
dock, att fransmännen i regel inte är så hågade
att bo i de stora hyreskasärnerna. Där är ett
ständigt ombyte av hyresgäster. Man vill inte ha
grannen alldeles inpå sig, man vill hellre bo i
mindre hus, även om de är omoderna. Ett
vane-tänkande, som säkerligen kommer att försvinna.
Mitzi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
