Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1938 - På resande fot. II, av Mitzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
117
Den franska idyllen Pontigny,
där svenska arbetsgivare- och arbetarerepresentanter i somras informerade sina franska
kolleger om arbetsmarknadsförhållandena här hemma.
föreningen och Svenska Landsorganisationen, på
inbjudan från Frankrike, för att informera de
franska arbetarna och arbetsgivarna om
arbets-och avtalsförhållandena i Sverge. Det är också
ett led i det samarbete, som en grupp människor
försöker etablera mellan Norden och Frankrike.
Denna grupp eller förening utger en tidning
"Nouveaux Cahiers", som satt som sin uppgift
att genom klara fakta och siffror åskådliggöra
den verkliga innebörden av de aktuella
striderna på det sociala området. I denna grupp är även
franska Landsorganisationen representerad.
Replikerna faller skarpa mellan de svenska
arbetsgivarnas och arbetarnas representanter, om
ock i all gemytlighet, ett idealiskt sätt, tycker
man, att säga varann sin uppriktiga mening utan
att någon känner sig dödligt sårad. På
klingande svenska och melodiös franska förmedlar Sven
Backlund med outtröttligt tålamod frågor och
svar på de franska frågorna, som haglat tätt, och
direktör Nordling, en gammal parissvensk,
sköter ordförandeklubban med ovanlig humor och
fasthet.
De resliga vikingarna väcker ju ett visst
uppseende bland de i regel små fransmännen, fastän
dessa även har ett par ståtliga representanter
bland arbetsgivarna. Jag passar också på att slå
ett slag för respekten för den snöiga Nord i
allmänhet och den svenska svärdsidan i synnerhet.
Min skämtsamma anmärkning, att de som
kommit hit är bland de minsta i vårt land, möts inte
av den förståelse jag väntat, man ler litet
osäkert men misstroget, så jag måste moderera mina
uppgifter en smula och säger, att de svenska
"kararna" i regel är så resliga, vilket jag finner
faller i bättre jordmån och tydligen verkar mera
lugnande.
Det lilla lustiga lokaltåget har just fört mig
till Laroche, den stora järnvägsknuten ett par
timmars resa sydöst om Paris. I väntan på det
expresståg, som skall föra mig till Lyon, pratar
jag med en stationskarl om 40-timmarsveckan och
arbetsförhållandena och ett som ett annat. Han
är belåten med den kortare arbetstiden och även
med den höjning i lönerna man fått, men
levnadsomkostnaderna har tyvärr också passat på att
stiga och har tagit en del av ökningen. Han ber
mig passa på då tåget kommer, det stannar bara
en minut, säger han. Det är en s. k. Autorail, den
snabbaste tågtypen i Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
