Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TEXTILAR BET ÄREN
Huvudavtalet,
i.
Vårt förbund har då detta skrives ännu
icke tagit ställning till det huvudavtal, som
den 20 december 1938 slöts mellan
Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen.
Efterföljande får därför icke tolkas såsom
uttryck för ett "officiellt" ställningstagande
från förbundsledningens sida utan tagas för
vad det är -— ett inlägg i debatten om detta
avtal av den som på Textilarbetareförbundets
uppdrag har att redigera denna publikation.
Vidare måste förutskickas, dels att inlägget
blir kort och summariskt, dels även att
detsamma måste läsas i anslutning till den på
annat ställe i detta nummer av
Textilarbetaren återgivna avtalstexten.
Det har gjorts gällande att
Landsorganisationens ledning (landssekretariatet och
representantskapet) överskridit sina
befogenheter då den, utan att först fråga förbunden och
deras medlemmar till, befullmäktigat LO:s
representanter i arbetsmarknadskommittén
att underteckna huvudavtalet. Eedan
innehållet i huvudavtalets ingress ger, som synes,
klart besked om att dessa anklagelser varit
obefogade. LO-ledningen har härvidlag i
realiteten icke gått längre än de hundratals
förhandlingsdelegationer på arbetarsidan, som
under årens lopp tillstyrkt och till antagande
rekommenderat förslag till uppgörelse i
avtalstvister eller andra konflikter. Förbunden
och deras medlemmar ha full frihet att följa
eller negligera LO-ledningens
rekommendation. LO har icke engagerat sig för att
påtvinga förbunden detta avtal — endast att
verka för detsammas antagande. Vidare bör
man i detta sammanhang hålla i minnet, dels
att LO-kongressen 1936 sanktionerade ett
fortsättande av "Saltsjöbadsförhandlingarna",
dels även att representantskapet stadgeenligt
är LO:s högsta beslutande myndighet mellan
kongresserna. Den fackliga demokratien har
sålunda icke blivit åsidosatt.
Om de i huvudavtalets kap. I (som
handlar om arbetsmarknadsnämnden) och kap. II
(som fastställer en gemensam
förhandlingsordning) ingående bestämmelserna har bl. a.
sagts, att desamma innebära en sådan
förhalning av förhandlingsförfarandet och en
sådan byråkratisering av hela
förhandlingsapparaten att det vore fara värt att en hel
del tvister skulle "rinna ut i sanden" innan
hela proceduren blivit genomgången. Dessa
påståenden måste bottna i rena
misstolkningar. Om man håller i minnet att de i
huvudavtalets kap. II givna bestämmelserna icke
avse upprättande eller prolongering av
kollektivt löneavtal, vidtagande av
sympatiåtgärder eller indrivande av ostridig, till
betalning förfallen lön eller annan ersättning utan
sålunda företrädesvis rättstvister, gällande i
kraft varande avtals tolkning och
tillämpning, kan man med bästa vilja i världen icke
förstå på vad sätt den tidspillan, som
tillkomsten av arbetsmarknadsnämnden såsom nytt
led i förhandlingsmekanismen i vissa fall
skulle kunna tänkas medföra, skulle kunna
minska speciellt arbetarsidans chanser att
föra tvistefrågan till en tillfredsställande
lösning. Härvidlag betyder det mindre hur
lång tid som förflutit från det tvisten togs
upp; det gäller framför allt om man kan giva
klara bevis för att en rättskränkning ägt rum.
De av vårt förbunds medlemmar, som äga
kännedom om den förhandlingsordning
parterna i textilavtalet sedan många år
tillämpat, skola vid en granskning av de i
huvudavtalets kap. II förekommande
bestämmelserna finna, att huvudavtalets
förhandlingsordning i allt väsentligt är identisk med den vi
nu följa. Med tillfredsställelse skola säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
