- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXVI. 1939 /
14

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1939 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

TEXTILAR BET ÄREN

Bostäderna kunna i regel inte jämföras med
de svenska i fråga om stabilitet och utförande.
Å andra sidan finns det ju lyxbostäder i
Frankrike, som vi inte ha någon motsvarighet
till här hemma.

Det är ju först de senaste par, tre åren
som fransmännen visat sig särskilt aktiva med
avseende på organisationsfrågan; tidigare ha
de ju varit kända för att vara synnerligen
dåligt organiserade procentuellt sett. Att
textilindustrin inte utgör något undantag visar
kanske den astronomiska siffran 900,000
arbetande inom denna industri (inklusive
sidenindustrin) kontra ungefär 225,000
organiserade textilarbetare i det till
Textilarbetarein-ternationalen anslutna förbundet. Att
ökningen också skett fantastiskt fort framgår
därav, att förbundet vid 1934 års slut
rapporterade ett medlemsantal till
Textilarbetareinter-nationalen av 18,517.

Den starka ökningen i medlemsnumerären
har givetvis ökat möjligheterna för förbundet
att åstadkomma förbättrade lönevillkor. Att
ett ganska gynnsamt resultat också uppnåtts
i detta hänseende torde inte kunna betvivlas.
De franska textilarbetarna ha inte endast
kompenserats för den förkortade arbetstiden,
utan ha samtidigt kommit i åtnjutande av en
ganska stor ren ökning av lönerna. Inom
textilindustrin i norra Frankrike ha lönerna
i de flesta fall höjts allt som allt (tillika med
kompensationen) ungefär 47 %. Samtidigt
ha dock levnadsomkostnaderna gått i höjden
ganska väsentligt och tagit bort en del av
löneförhöjningen.

Redan i min förra artikel omnämnde jag
den övertid, som speciellt textilindustrin kan
räkna med såsom tillåten, men under den tid,
som förflutit sedan dess ha förhållandena
hunnit ändras. Enligt den senaste
förordningen ha möjligheterna för de franska
arbetsgivarna inom alla industrier att uttaga
övertid ökats och alltså även för
textilindustriföretagen, trots det franska
textilarbetareförbundets protester och åtgärder för att söka
förhindra detta. Förutom de 100 timmarna
"igentagning" av förlorad arbetstid under
dålig säsong och rätt till 75 timmars
övertidsarbete per år, kunna nu ytterligare 50 timmar
övertid uttagas per år samt dessutom 40
timmar åt gången efter särskilt tillstånd. Dock

Obs.! Förbundsmedlemmar.

Vid försäkringsfrågors ordnande vänd Eder
till fackligt organiserade inspektörer och
ombud I Gynna sådana företag, som ha
arbetsförhållandena ordnade genom kollektivavtal
med de anställda I

Försäkringsfunktionärernas Förbund.

föreskrives, att om extra arbetskraft kan
intagas och övertid därigenom undvikas får
övertid icke förekomma.

Samtidigt utfärdades en förordning om att
40-timmarsveckan skall fördelas och förläggas
på 6 dagar i stället för på 5 dagar, som
ursprungligen fastställts. Stark opposition
råder i Frankrike mot denna förordning och
det inte bara från fackorganisationernas sida
utan även från ett stort antal arbetsgivare.
Arbetsministern har emellertid förklarat, att
förordningen icke avser att förhindra
förläggandet av arbetstiden under veckan på fem
dagar för dem som så önska. De allra flesta
arbetsgivare anses dock begagna tillfället att
med alla medel söka åstadkomma en
återgång-till 48-timmarsvecka, medan
fackorganisationerna genom resolutioner protestera mot
arbetstidsutökningen och peka på att det genom
de senaste förordningarna uppkomna läget
kan innebära en fara för 40-timmarsveckans
existens.

Märtha Holmström.

Arbetarsemestern i U. S. A.

American Federation of Labor har
undersökt i vilken utsträckning bestämmelser om
betald semester förekomma i de kollektiva
avtalen. Av undersökningen framgår att 814,555
organiserade arbetare åtnjuta betald
semester sedan hösten 1937. De flesta av dem ha
en veckas semester efter ett års anställning.
En del avtal föreskriva, att en veckas
semester skall utgå efter 51 veckors arbete. Ett
betydande antal fackföreningar har
emellertid lyckats få längre semester, men då kräves
också som regel längre anställningstid. Det är
sålunda icke sällsynt att två veckors semester
utsrår efter 2 till 5 års anställning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:56:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1939/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free