Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEX T ILARBET AREN
På kvällen är allt som genom ett trollslag
fullständigt förändrat. Ljusreklamer och
mång-färgade vattenkaskader i Seine och raketer på
Eiffeltornet, som förvandlar detta till ett enda
eldhav, gör det redan förut så glada, livliga Paris
nästan karnevalsaktigt. Bilköerna är oändliga,
trängseln fruktansvärd. På Place de 1’Étoile vid
Triumfbågen, där bilarna i vanliga fall rusar
förbi i flera varv intill varandra 1 en aldrig
sinande ström, är det fullkomligt stopp. Man får
vackert stanna med bilen långa stunder utan att
komma ur fläcken. Chaufförerna stiger ur och
kritiserar ordningen och grälar sins emellan om
platsen för att nästa minut slänga sig in i
bilarna och köra någon meter. Så är det stopp igen
och diskussionen i full gång på nytt. Det är ett
hojtande och skrikande men också skämt och
glam. Parisaren är så full av vitalitet och
ombytlighet. De grälande chaufförerna påminner
mig om en scen i en spårvagn på den tiden då det
fanns sådana i Paris, nu är trafiken helt omlagd
till busstrafik. Två herrar, som tagit plats
bredvid varann på en bänk för två, beskyllde varann
för att ta den största platsen. Hela vagnen hörde
på med livligt intresse och stegrad ängslan då de
började bli allt för livliga. Till slut beredde den
ena sig att gå av vid en hållplats. Båda lyfte med
förekommande artighet och ett förbindligt leende
av sig hattarna för varann. All förargelse var
som bortblåst. Hela vagnen log synbart och
hörbart lättad.
Under det långa trafikstoppet hinner jag
falla i trance över den underbara effekten av
strålkastare, som korsar varandra över triumfbågen
och gör denna nästan eteriskt skön.
Hela Paris är dekorerat och eklärerat på ett
fantastiskt sätt. Att det skall behövas, det där
med dekorationerna menar jag, i denna härliga
stad med sina underbara konstverk, där varje kåk
med sina vackra linjer är en njutning för ögat.
Dock måste man ge fransmännen det erkännandet,
att de inte stökat till sin stad på samma
fruktansvärda sätt som man gjorde med London
under kröningsveckan.
Och det hela kommer sig av att engelska
kungaparet är gäster i stån. De republikanska
fransmännen är som barnungar i sitt intresse för det
royalistiska besöket. D. v. s. så här i klump kan
man inte missta sig på deras entusiasm, men
frågar man var och en så är alla så
likgiltiga så ...
Tåget passerar genom Somme, en av de stora
krigszonerna under världskriget. Man kan
ingenting se, som påminner om den
fruktansvärda tiden. Småskog och sädesfält breder en
skyddande slöja över de platser, där striderna stått.
Endast kyrkogårdarna med hela fält av tätt
stående gravkors ger en beklämmande påminnelse
om kriget.
Men det är ännu mycket mera som är
beklämmande här uppe särskilt i de stora industricentra
och gruvdistrikten. Här mjukar inte söderns rika
flora och yppiga grönska upp intrycket av grått
i grått: de oerhört trista rader av bostäder, där
industriarbetarna och skaran av arbetslösa får
föra en tillvaro, som man tycker inte kan bjuda
på många om ens några ljuspunkter. Här är
allt enformigt och själsdödande.
Trots att Paris ju har en myckenhet av elände
och fattigdom i all sin gränslösa lyx, blir intrycket
där dock inte detsamma som man får av
förhållandena här uppe i de stora industristäderna Lille,
Roubaix och Tourcoing, där textilindustrin är
dominerande. Liksom i andra länder hör
textilarbetarna här till de lägst avlönade
industriarbetarna och det kanske i någon mån kan förklara
den av fattigdom genomsyrade stämning, som
vilar över det hela. Visserligen har de nu bättre
lönevillkor, men tidigare hade de det oerhört
dåligt.
Det är söndag förmiddag i Lille. En ovanligt
fridfull stämning vilar över staden ända tills man
kommer till något torg eller gatorna i närheten,
som är kantade av salustånd. I Frankrike är det
nämligen torgdag även på söndag förmiddag till
kl. 2 ungefär. På torgen trängs
grönsaksmång-larnas stånd med lumpsamlarnas eller klädesför-
Torghandel på söndag förmiddag i Lille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
