- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXVI. 1939 /
37

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1939 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37 TEXTILAR BET ÄREN



övervikt, genomtrumfat ett uttalande, som till
sin innebörd är sådant, att det i klicken
omkring F. D. torde betraktas såsom ett
praktprov på vad som menas med facklig
demokrati. Uttalandet utmynnade nämligen i, att
om förbundsledningen var beredd att utan
medlemmarnas hörande förkasta
huvudavtalet, så vore detta all right — lutade
förbundsledningen däremot åt den uppfattningen, att
det funnes ett och annat av värde i
huvudavtalet, då måste medlemmarna snarast
alarmeras och tillfrågas om de kunde dela denna
mening. Enkelt och lättfattligt samt rasande
demokratiskt -— eller hur ?

Det kan icke gärna vara F. D. och dess
ortsmeddelare i Borås obekant att
opinionsbildningen inom Textilarbetareförbundet,
liksom inom alla andra svenska fackförbund, är
fullständigt fri. Under alla de månader som
gått sedan huvudavtalet upprättades har det
stått medlemmarna fritt att diskutera det, att
vid ordinarie och extra möten grundligt
pröva varje detalj i detsamma, att antaga och till
förbundsledningen vidarebefordra uttalanden
och meningsyttringar. Det har icke bara stått
dem fritt att göra allt detta ■—■ som
demokrater ha de varit skyldiga att göra det.

Vi kunna icke nu uttala oss om i vilken
omfattning textilarbetarna diskuterat
huvudavtalet. Förbundsledningen vet emellertid
att medlemmarna icke äro så likgiltiga inför
viktiga avgöranden, så indolenta och förfäade,
att de måste fösas till att säga sin mening.
Detta synes däremot F. D. förutsätta vara
fallet — någonting som förbundsmedlemmarna
kanske borde lägga på minnet. Ergo
resonerade förbundsrådet ungefär som så:

Våra medlemmar äro mimera rätt väl
informerade om vad en anslutning till
huvud-avtalet skulle innebära för deras
vidkommande. De ha dock, på ovan berörda dråpliga
undantag när, icke reagerat i negativ
riktning, vilket de, med den kännedom om
förbundets konstitution som de i allmänhet äga, otvi-

velaktigt skulle ha gjort, om de ansett att fara
vore å färde. Vi måste därför utgå ifrån att
vi, då vi nu giva vår principiella anslutning
till detta avtal, lia lejonparten av förbundets
medlemmar med oss. Och om vi, trots denna
vår förvissning, skulle hava misstagit oss, så
komma medlemmarna omgående att göra
detta klart för oss — icke via "Folkets
Dagblad" och andra lurpassare, utan i
uttalanden, som ställas till förbundsledningen. Skulle
det, under den tid som kommer att förflyta
innan vi stå inför den faktiska anslutningen
till avtalet, visa sig, att majoriteten av
förbundsmedlemmarna verkligen är motståndare
till avtalet, så vet förbundsstyrelsen vad den
har att rätta sig efter — vi lita på styrelsens
omdömesförmåga.

Det är naturligtvis orimligt begärt att F.
D. och dess tillskyndare i detta fall skola
medgiva, att detta sätt att behandla saken har
betydligt mera gemensamt med verklig
demokrati, än det recept som går ut på att ge de
negativt inställda fullmakt in blanko medan
man samtidigt kräver rigorös kontroll över
varje ansats i positiv riktning.

Till sist ytterligare ett litet påpekande
innan vi lämna Folkets Dagblad.

Tidningen söker, säkerligen mot bättre
vetande, ingiva sin läsekrets den
föreställningen att vårt förbundsråd består av en samling
pampar, vilka ha sitt på det torra och för
vilka det är egalt om huvudavtalet blir en
"tvångströja" eller ej. Förbundsrådet
räknar 19 ledamöter. Av dessa 19 äro 3 i
förbundets tjänst anställda funktionärer. Alla
de andra 16 äro kvinnor och män, som dag ut
och dag in dela mödorna med sina kamrater
hos praktiskt taget alla de största
textilföretagen i detta land. Vi veta att många av
dessa lia hårdare arbete och lägre förtjänster
än den herre, som uppenbarligen är pappa
till Folkets Dagblads löpsedelssensation om de
löftesbrytande "pamparna i Textil".

Låt oss så återgå till själva huvudavtalet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:08:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1939/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free