Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 TEXTILAR BET ÄREN
hetsförsäkringen variera från cirka 75 öre för
manliga arbetare mellan 21—65 år och cirka
65 öre för kvinnliga i denna ålder ned till
cirka 16 öre för barn i ålder 14 år, som sålunda
betalas av varje part. Vid arbetslöshet utgår
under 26 veckor understöd till manlig
arbetare mellan 21 och 65 år med 17/— (cirka
kr. 16: 50) per vecka, till kvinnliga i
motsvarande ålder 15/— (cirka kr. 14: 50) o. s. v.
Vid försörjningsplikt mot vuxen, t. ex.
hustru, som icke har förvärvsarbete
överstigande viss inkomst, cirka kr. 8: 50 per vecka,
erhålles ytterligare kr. 9: 50 per vecka samt kr.
2: 75 för varje barn under 14 år, upp till
16 år, om barnet fortfarande går i skola eller
på grund av t. ex. sjukdom eller vanförhet
icke kan bidraga till sin försörjning.
Om understöd utgått i 26 veckor och
vederbörande fortfarande är arbetslös, kan
bidrag erhållas från det allmänna, s. k.
"Public Assistance", som i vissa fall till och med
kan utgå med högre belopp än
arbetslöshetsunderstödet.
England är kanske det land, som till
synes mest intresserat sig för sina arbetslösa
såsom människor. Man har ju där icke i
någon större utsträckning sysselsatt dem med
allmänna arbeten, såsom vägarbeten eller
dylikt, vilket visserligen beklagas på en hel del
håll i England, men man har på annat sätt
försökt att skaffa arbete åt de arbetslösa
genom att låta dem lära sig ett yrke.
Detta sker vid så kallade "Training
Cen-tres eller Camps" (yrkesskolor eller
arbetsläger), där kurser anordnas. Arbetsministeriet
har under mer än tolv år låtit utbilda
yrkesarbetare, och under denna tid placerat mer
än 50,000 manliga arbetare i produktionen
efter deras utbildning. Under år 1937 t. ex.
utökades antalet dylika yrkesskolor från 6,255
till 7,603. Det kan ju synas vara procentuellt
litet om man jämför siffrorna med den
omfattande arbetslöshetsarmé, som England
måste räkna med, men å andra sidan är det ju
dock en uppmuntran, som också tycks
uppskattas av de arbetslösa. Jag hade tillfälle
att studera massor av olika
tacksägelseskrivelser, som inkommit från deltagare i dylika
kurser till arbetsförmedlingen i Bradford, där
understöd utbetalades och böcker stämplades i
oanad omfattning.
Dessa "Training Centres" äro spridda
över hela landet, men de flesta dock i industri-
centra eller i närheten därav. De arbetslösa
erbjudas alltså att lära sig ett yrke av något
slag, men de tvingas inte att göra detta, och
deras arbetslöshetsunderstöd drages inte in,
om de skulle vägra, även om reglementet
föreskriver att de måste ha giltigt skäl för
vägran att deltaga i dylika kurser. Men å andra
sidan uppmuntras de givetvis därtill genom
propagande och dylikt.
Vid de kurser, som anordnas vid dessa
"Training Centres" kunna alla möjliga
yrken läras, såsom snickarens, målarens,
murarens, elektrikerns, skräddarens, frisörens o. s.
v., o. s. v. I regel är utbildningstiden 6
månader, vilket ju i allmänhet måste anses för litet.
Ingen har heller pretentioner på att någon
skall vara fullt utbildad efter dessa sex
månader, men det är en god förberedelse under
förstklassig instruktion, inte under vanliga
skolformer utan i verklig praktik.
Arbetsgivarna uppgivas också vara mycket angelägna
om att erhålla just denna arbetskraft, som
dock inte är billigare i förhållande till
utbildningen än annan arbetskraft. Även för
kvinnliga arbetslösa ha kurser den senare tiden
igångsatts, särskilt på det husliga området,
men ännu så länge äro dessa icke så
omfattande.
Sjukförsäkringen är också obligatorisk för
de anställda. Förutom att det ju måste anses
vara av stor fördel, att så är fallet, torde det
kanske i England vara mera nödvändigt än
någon annanstans, där sjukvården så att säga
är beroende av allmosor. D. v. s. riktigt så
farligt är det väl icke, men de flesta sjukhus
till exempel ha tillkommit genom frivillig
insamling, alltså på välgörenhetens väg. Det
finns ständiga fonder för de olika sjukhusen,
till vilka man kan erlägga en viss avgift,
varigenom eventuell sjukhusvistelse förbilligas.
En gång om året anordnas dessutom en
särskild vecka för insamling av medel till
sjukhusen, och de summor, som då inflyta, äro i
regel så stora att de täcka kostnaderna. I
Bradford fanns det visserligen ett kommunalt
sjukhus, men det allra största lasarettet — ett
nybyggt mycket stort sådant i flera
paviljonger med fullt modern utrustning — hade
åstadkommits genom frivillig insamling.
Ännu fattades dock ungefär en miljon svenska
kronor, och man annonserade på stora pla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
