Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
TEXTILA Ii BE T ÄREN
Johan Eriksson död.
Budskapet om Johan Erikssons bortgång
har djupt gripit oss. En av förbundets
tappra förkämpar har stupat. Ty tapper var
Johan Eriksson. Han var med under de första
svåra genombrottsåren, han mötte
svårigheterna, men han sviktade aldrig inför några
motgångar. En förgrundsfigur för vår
rörelse har gått bort och vi böja våra huvuden
i saknad inför förlusten av hans helgjutna
personlighet, i vilken inget svek fanns.
Johan Eriksson föddes den 8 juni 1871 i
Borgs församling i Östergötland. Numera
tillhör denna församling Norrköping, varför
man gott kan påstå att Eriksson var en son
av textilstaden. Som så många andra kom
han att tjäna sitt bröd i textilfabrikerna, först
som diversearbetare, sedan som pressare och
dekaterare. Vid sin död innehade han
anställning vid Aktiebolaget Förenade
Yllefabrikerna i Norrköping.
Redan den 16 september 1896 anslöt sig
Eriksson till fackföreningsrörelsen. Det
var den nybildade fackföreningen vid
Rickard Wahrens fabriker, vilken
fackförening så småningom blev
förbundsavdelning n:r 1.
Denna organisation tillhörde han
oavbrutet sedan dess start. Då föreningen en gång
höll på att gå omkull, upprätthöll han jämte
två kamrater densamma tills det började
ljusna igen. 1902 var han ordförande, men
avgick året därpå. 1913 blev han vice
ordförande i avdelningen och åren 1930—1935 var
han avdelningens ordförande. Till ledamot i
förbundsstyrelsen valdes han 1921, och
kvarstod oavbrutet till 1936 års kongress. Han
tjänstgjorde bl. a. som förbundsstyrelsens vice
ordförande. Eriksson har deltagit i praktiskt
taget alla riksförhandlingar, i ett stort
antal av förbundskongresserna och även i ett
par internationella textilarbetarekongresser.
Hans arbetskraft togs också på många andra
sätt i anspråk för rörelsen.
När han nu gått över gränsen till det
okända tacka vi honom för hans livsverk.
Hans arbetsdag var tung, kanske tyngre än
de flestas, men kärleken till vår rörelse,
känslan av att arbeta för en idé, som var byggd
på sanning och rätt, kom att ge honom kraft
att ända in i det sista arbeta för sina
kamrater och för vårt förbunds bästa. Hans
verksamhet kom till stor del att infalla under den
allra svåraste tiden i förbundets verksamhet.
Det behövdes mod, energi och en stark
karaktär. Allt detta ägde Johan Eriksson.
Tack och frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
